Vi måste samla våra röster och tala om för vårt grannlands myndigheter och politiker att vi vill kunna leva här utan kärnkraftens alla risker och hot mot miljö och säkerhet.
Ett kärnkraftverk vid Bottenviken skulle förändra norra Europas framtida livsmiljö, bli ett stort miljöhot och innebära ett förändrat säkerhetsläge.
Bottenvikens hav, kust och skärgård är en världsunik miljö med sitt bräckta vatten och landhöjningen. Området är oersättligt och dess unika natur- och kulturmiljöer är vårt gemensamma ansvar att vårda och varsamt bruka så att framtida människor kan leva ett gott liv här uppe.
Sorgsen och bedrövad mottog jag beskedet att Finlands riksdag röstade ja med röstetalen 115–74. Fennovoima fick i december sitt tillstånd att bygga kärnkraftverket på Hanhikivi med en rysk reaktor. Fennovoimas största ägare är ryska statliga jätten Rosatom. Majoriteten av riksdagspolitikerna hade valt att inte lyssna på den kritik och oro som finns i både Finland och Sverige.
Efter detta har Fenovoima fått tillstånd att tvångsinlösa den mark man behöver på Hanhikivi.
Senaste nytt är att Rysslands ministerråd beviljat Rosatom den finansiering som behövs från landets statsfond. Den ryska staten har avsatt 150 miljarder rubel i projektet.
Rosatom ska leverera reaktorn och det är ryska entreprenörer som ska bygga byggnader, vägar, anläggningar. Bränslet som ska användas är upparbetat uran som tillverkas i Rosatoms anläggning för kärnvapen.
Men fortfarande saknas bygglov och en rad tillstånd som ska tas innan den 1 juli i år. Inga ritningar på reaktorn har presenterats. Ingen plan för hur det högradioaktiva avfallet ska tas om hand finns. Den finska regeringen har sagt att byggnadstillstånd för projektet utfärdas först när finländska ägandet är mer än 60 procent, vilket måste uppnås före utgången av juni.
Frågorna hopar sig. Hur påverkar EU:s sanktioner mot Rysslandaffären? Vad medför den nära kopplingen mellan Rosatom och Rysslands ledning för insynen i företaget?
Hur ska säkerheten kunna kontrolleras? Hur ska mellanlagringen av det livsfarliga högradioaktiva avfallet intill kärnkraftverket lösas? Det heta avfallet som måste kallna här på Hanhikivi i minst 110 år om kärnkraftverket är i drift i 60 år.
Hur ska säkerheten kunna säkras då ingen vet hur samhället ser ut då? Hur ska avfallet skyddas från översvämningar, klimatförändringar, jordbävningar, olyckor, krig eller sabotage? Hur kan man utlova att följa det använda bränslets tillstånd regelbundet?
Var och hur ska det livsfarliga högradioaktiva avfallet sedan slutförvaras i mer än hundratusen år? Hur ska det transporteras? Kommer avfallet att upparbetas till kärnvapen i Ryssland?
Jag vill kämpa för en hållbar framtid där vi tillsammans gör allt för att stoppa de globala klimatförändringarna.
Kärnkraften är inte på något sätt hållbar – det är 100 procent förnybar energi som gäller.
Ge inte upp ett kärnkraftsfritt Bottenviken!