Stefan Löfvens utnämning av Peter Eriksson, MP, till bostads och digitaliseringsminister och de övriga ministerutnämningarna har kommenteras av många redaktörer och politiker. När man lyssnar på dessa kommentarer så funderar man på, om alla har glömt vad som förorsakade regeringsombildningen.
Den tunga biten i den kris som uppstod i MP var bostadsminister Kaplans koppling till extrema islamister. Den kopplingen visade sig vara mer omfattande än vad de flesta insåg inledningsvis. Helhetsbilden som blev så småningom allt för besvärande för Stefan Löfven, så Kaplan fick avgå.
De här bitarna var det som så småningom tvingade fram en ”nystart” i MP. I den omstarten kastades Åsa Romson ut i kylan.
Eftersom Miljöpartiet ingår i regeringen och det nu förelåg ett bortfall av två ministrar, så föll det sig naturligt för Stefan Löfven att ombilda regeringen. Det är då som det anmärkningsvärda uppstår, för då utses Peter Eriksson som i TV, med gråtmilda ögon försvarade Kaplans handlande och ansåg att det var helt fel att sparka honom.
Som jag ser det, så var det en fullständigt felbedömning av Peter Eriksson. Tydligen tycker inte vår statsminister att Peter Erikssons ogenomtänkta försvar av Kaplan har någon betydelse, men jag ser det som ett stort tillkortakommande, att inte kunna bedöma ”läget” och se helheten. Den egenskapen bör en minister ha!