Dagens insändare
Miljön på en skola är beroende av flera faktorer. Lärarkvalité, studiemateriel, tillgängliga resurser som motsvarar varje enskilda elevs behov och så vidare. Framförallt behövs så klart elevens egen motivation.
Men en faktor som ofta glöms bort än skolhälsan.
Och jag pratar inte bara om skolsköterska eller kurator, min skolhälsa innefattar den alldagliga trivseln under skoltid. I dag har många av skolhälsans beståndsdelar problem i många kommuner. Min hemkommun Luleå är inget undantag.
Min grundskolegång bestod av en skolhälsa där chansen till att träffa skolsköterskan var begränsad till någon enstaka dag i veckan, faktiskt ända ned till en förmiddag varannan vecka under låg- och mellanstadiet. Hennes tid räckte helt enkelt inte till när hon pendlade mellan olika skolor eller deltog vid utbildningar.
På Råneskolans högstadium arbetade en skolvärdinna, som trots sin ålder fortsatte med sitt arbete ytterligare ett och ett halvt år.
Det lilla rummet där hon satt, var för många elever en räddning.
Här kunde alla elever umgås på ett schysst sätt, man spelade kort, läste, spelade gitarr och piano, sällskapsspel, vilade eller tecknade.
Hon var dessutom en person som många sökte sig till för att prata, hon blev inte bara en värdinna, hon blev en skolkamrat. Eftersom lärare inte har rätt att ge värktabletter vid behov var också skolvärdinnan den enda utvägen för att få hjälp när skolsköterskan inte fanns på sitt rum. Hon var en viktig faktor för elevernas trivsel, en kvinna som hjälpte till att hålla ordningen.
Fredagen den fjärde oktober, på kanelbullens dag, hade Kvarteret Lärkans gymnasiefik öppet för sista gången. Kvinnan som under hösten arbetat i fiket varje dag, stod nu på morgonen och lastade upp kanelbullar och berättade om nyheten. Hon skulle inte få vara kvar, det ansågs av kommunen inte värt att driva.
Ett fik kanske låter som en lyx, onödigt? Knappast. Gymnasiebyns skolcaféer är en samlingspunkt för eleverna, möjligheten till en billig kopp kaffe, en smörgås när tiden mellan frukost och lunch blir för lång är verkligen guld värd. Elevernas värdesättning av detta fik kunde ses samma eftermiddag, en namninsamling placerades på väggen och tre ark fylldes av underskrifter.
Jag pratade med kvinnan om beslutet, jag fick höra: “Det här är verkligen den bästa arbetsplatsen man kan ha, det är inte många som går till jobbet med ett leende varje morgon. Men så känns det faktiskt. Att få träffa alla er dag efter dag”.
En skola av god kvalité och miljö existerar inte efter besparingar. En lärarkår som möter elevantalet kostar. En skolsköterska som finns till hands under veckan kostar.
Ett elevcafé med drivna och glada biträden som förutom billigt fika, erbjuder en god stämning och tillhandahåller en fin mötesplats för alla. Bra, uppdaterade läromedel kostar.
Ser ni parallellen? Alla dessa faktorer påverkar faktiskt elevernas motivation.
Motivationen som skall hjälpa eleven att prestera bättre och slippa se tillbaks på sina skolår som dagar fulla av vantrivsel, oro och känslan av att gå på en slät, grå “betongskola” utan att erbjuda något utanför undervisningens ramar FÖR eleverna.
Avståndet mellan att satsa på läromedel och på en skolvärd/värdinna är långt, men ändå så nära.