Harry Rantakyrö du har så rätt, det ska kännas konstigt när företagen inte tecknar kollektivavtal. Du har som jag har varit med i den fackliga delen av arbetslivet ett bra tag, och ser emellanåt de här avigsidorna (läs avigföretagen) som blir följden av denna företeelse, där maktbalansen mellan den anställde och arbetsgivaren fallerar totalt, och gör att konkurrensen mellan företagen snedvrids.
Denna snedvridning återfinns oftast som en ”kostnad” i de anställdas löne- och anställningsvillkor. Jonairs flygchef Mattias Eriksson säger det så bra att det knappast behöver upprepas, men jag bara måste göra det i alla fall. Han säger att kollektivavtal kan försvåra saker som annars går snabbt i mindre företag.
Vad innebär detta? I många av dessa avigföretag som dyker upp i vår radar, förr eller senare, så brukar det finnas några gemensamma nämnare.
Likvärdiga timlöner, i alla fall inom industrin, däremot så brukar vissa andra lönedelar ha glömts bort, bland annat vad gäller arbetstidsförkortning, pensionspremier, rörliga tillägg, snabba skiftbyten, oreglerade arbetstider, jobba när arbetsgivaren vill. Föga förvånade är att när man inte har möjlighet så blir man oflexibel och jobbig.
Ja, ni vet åt vilket håll det barkar om man fortsätter så…
Vår tanke med kollektivavtal är ganska simpel, vi säljer vårt arbete till överenskomna villkor enligt avtal, dessa avtal ska inte kunna manipuleras, varken av arbetsgivarna eller facket under perioden. Vi ska veta så långt som möjligt hur vi jobbar, när vi ska jobba och till vilka villkor. Trots allt så har de flesta anställda ett liv och en familj utanför arbetslivet och vill kunna förena det med arbete, och detta är ju en av lagarna och avtalens viktigaste frågor.
Kollektivavtalen är det enda skyddet vi som enskilda anställda har mot fri konkurrens. Visst låter det hemskt att vara emot fri konkurrens?
Men vad skulle det kunna innebära för oss i Sverige, om löner och anställningsvillkor skulle sättas av den som tar lägst betalt? Till exempel de polska lastbilschaufförerna som har 30-40 kr timmen för körtid, där de får sitta dygnsvis på en parkering och att vänta på en körning bara för att få betalt. Jag tror att han gärna skulle ta våra fasta fina jobb med reglerade arbetstider och trygga anställningsvillkor, varma lokaler, äta på ett bord i stället för på ett lastbilsdäck och framförallt tjäna minst 100 kr i timmen… men frågan är vad skulle du och jag göra då, köra lastbil???
Svenska modellen bygger på just detta, vi reglerar villkoren via kollektivavtal. Detta gör att vi får konkurrera om jobben med vår kunskap och våra kvalifikationer, istället för billigaste priset
Harry, det känns konstigt även för mig, men fortsätter du och alla andra att undvika dessa avigföretag så långt det går, så kommer dom att bli tvungna att teckna avtal, och därmed bli en del i den svenska modellen.
IF Metall har över 8000 arbetsplatser med fem eller mindre anställda, där verkar det trots allt fungera med kollektivavtal.
Kollektivavtal i sig kan inte vara det största hindret för att kunna driva ett företag enligt svenska modellen.