Kaunis Iron säger att de ska öppna gruvan i Kaunisvaara till sommaren 2018. Naturvårdsverket vill att Kaunis Iron ska följa samma miljökrav som Northland var satt att följa men som de bröt mot på flera punkter. Kaunis Iron säger att om de måste det så kan de inte öppna gruvan till sommaren 2018.
Det är möjligt att naturvårdsverket är övernitisk men jag blir ändå förvånad och orolig när Kaunis Iron går ut och lovar Pajalaborna 300 jobb innan de kommit överens med naturvårdsverket i miljöfrågorna. Men uppenbart så fungerar det eftersom hela kommunfullmäktige i Pajala ställer sig bakom Kaunis Iron i en skrivelse till Sveriges regering om att bygdens överlevnad står på spel om inte Kaunis Iron får dispens.
Jag förstår att en gruvstart skapar hopp och framtidstro men det finns väl ändå en gräns för hur billigt vi kan sälja oss. Om sandmagasinen är för undermåliga och läcker ut förorenat vatten som dödar fisken i Muonioälven, vad händer då med bygdens överlevnad, vem vill bo kvar här då?
Det sämsta med gruvetableringen är att det dödar vår egen kreativitet och reducerar oss till passiva individer som hoppas på att någon annan ska rädda oss. De enda som kan rädda landsbygden är vi själva, ingen annan kommer att göra det åt oss.
Låt gruvan komma om den kommer men sluta att se den som vår enda möjlighet till överlevnad, för så är det inte. I Tärendö målar vi själva om folkets hus, Keros läder i Sattajärvi gör skor, Svetsteknik i Pajala svetsar, Korpilombolo gör nattfestival, Kurkkio gör kol och Affe Andersson fixar tomten.
Vi är en fattig kommun ekonomisk sett men vi har en rikedom i de som väljer att stanna kvar här, det är vårt viktigaste kapital. Det är klart att vi ska skriva brev till Sveriges regering, men i det ska de stå att vi kräver politiska beslut som ger oss vår rättmätiga del av de vinster som Norrlands naturtillgångar genererar till den svenska statskassan. För vem ska ta parti för landsbygden om inte vi gör det.