När jag fredagsmorgon den 11 september hämtade NSD, kändes den ovanligt tjock. Innan jag ens öppnat tidningen trodde jag att det var XXL som bidragit till tjockleken. Men istället var det en bilaga med benämningen ”44 sidor hockeygodis”.
Det godiset blev nog lite svårsmält, ifall någon lyckades få i sig hela innehållet. Men frågan är, vilka är de tilltänkta läsarna?
Är det till oss äldre, som innehaft NSD sedan Hedenhös, eller till betydligt yngre personer. I så fall måste dessa, innan de går till skolan, eller jobbet, skyndsamt bege sig till närmaste kiosk, för att förse sig med ett lösnummer av tidningen.
Att särskilt många av dessa skulle vara abonnenter, är inte troligt. För att någon skall ha nytta av denna bilaga, bör den sparas för framtiden. Inte många lyckas under någon längre tid minnas all den text som fanns där. Själv tror jag, att innan fredagskvällen var slut, återfanns de flesta bilagor på pappersåtervinningen.
Nej NSD. Använd tidningens resurser till något nyttigare, än till sådant som av de flesta läsare uppfattas som pappersslöseri. Tids nog får läsarna veta hur det går för Luleå Hockey. Om det blir något guld. Men dela inte ut det i förskott.
Svar direkt. Få saker i Norrbotten engagerar så mycket som idrott och där står faktiskt Luleå Hockey i särklass. Varje vecka samlas 10 000 människor i Coop arena för att titta på lagets matcher i SHL och det är ett allmänintresse som NSD måste svara upp emot. När även Asplöven etablerat sig i landets nästa högsta serie och Luleå Hockey har ett av Sveriges mest intressanta damlag känns en fullmatad hockeybilaga som ett bra sätt att använda våra resurser på.