Landstingets obligatoriska uppgift är att tillgodose befolkningen med hälso- och sjukvård och tandvård för barn och ungdom upp till tjugo år.
Frivilliga åtaganden är kultur, utbildning och turism vilket tyvärr mer och mer verkar ta överhand. Sjukvården är tydligen inte särskilt stimulerande att jobba med, trots att det är väl den som alla människor syftar till när man röstar i landstingsvalet.
Om resurserna inte räcker till så måste man prioritera och det verkar vara vad man gjort. Man har prioriterat bort den äldsta delen av befolkningen till förmån för de unga, friska och kapitalstarka. Folket har i landstingsvalet uttryckt sitt missnöje med den politiken och vill se en förändring.
Om vi från den del av befolkningen som är 65 år och äldre räknar bort politiker, personer med egna försäkringar och kändisar så är fortfarande bara Luleå kommuns totala invånarantal större än ”pensionärsgruppen”.
Trots detta är denna grupp så lågt prioriterad i sjukvården att om en behandling eventuellt kommer i fråga väntetiden är så lång att ytterligare komplikationer dykt upp.
Förhoppningen på det nya landstingstyret är nu att sjukvården prioriteras och att alla andra utsvävningar läggs på is.