Bolidens planer på att öppna den gamla koppargruvan Laver, stöds ivrigt av aningslösa och oinformerade kommunpolitiker.Tron är att gruvan ska förse kommunens invånare med välbehövliga jobb och bidra med inkomster från den globala kopparmarknaden.
Boliden lovar en ljusare framtid för bygden. Älvsbypolitikerna litar på att Boliden, till skillnad från andra gruvbolag, ska vara ansvarstagande.
Hur har man skött hanteringen av gruvavfallet efter den gamla gruvan? Vid platsen för sligomlastning vid Korsträsk station så är marken förorenad av koppar, silver och guld som utvanns då, med hög farlighet som följd.
Sjön Småträsket och dess ytsediment har klart förhöjda halter av bland annat koppar och zink.
Vad gäller gifterna vid den gamla gruvan så ligger de ”nedbäddade” i ett sandmagasin.
Spridningseffekterna sägs vara måttliga i sediment, stora i ytvattnet –men mycket stora i mark och grundvatten, av länsstyrelsen klassat som allvarligaste riskklass.
Det föreligger alltså mycket stor farlighet för människors hälsa och för miljön.
Mängden giftig anrikningssand från den förra gruvverksamheten blev 1 miljon ton. Beräknad mängd för den nya gruvan efter 20 års verksamhet är 700 gånger större, alltså 700 miljoner ton.
En av de fem dammar som byggs kommer att ha en högsta punkt av 100 meter. Dessutom kommer dagbrottet att uppta en yta av 2,2 kvadratkilometer, omfattande hela Lill-Laverberget och sträcka sig in i norra delen av Lill-Laversjön (området i sin helhet blir enorma 46 kvadratkilometer).
Hur ska man klara av att hindra läckage från sådana mängder gruvavfall, även i beaktande av att tekniken gått framåt?
Ingen damm är fri från erodering och läckage. Dessutom kommer det gå åt väldigt mycket rent och fint vatten i verksamheten.
Kommunen har tillsynsansvaret över det gamla gruvområdet med dess vattenfyllda gruvhål, sandmagasin och klardamm.
Varken kommunen som tillsynsansvarig eller Boliden som bidragande till föroreningsskadan och därmed verksamhetsansvarig, har på allvar försökt åtgärda problemen på ett väsentligt sätt.
Länsstyrelsen avråder och hänvisar till Natura 2000 och rennäringen som riksintresse.
Det kommer kanske inte att räcka i längden. Hoppet står nu till att en folklig opinion längs Pite älvdal ska hålla kursen.