Jag är arbetslös , en av alltför många i vårt så kallade välståndsland. Vid 27-års ålder har jag aldrig haft ett jobb, förutom sommarvikariat två månader varje sommar. Då behövs jag, då duger jag.
När hösten sedan kommer blir jag överflödig och tvingas resten av året leva på det jag tjänat under dessa två månader. För någon A-kasseersättning får jag ju inte eftersom jag inte uppfyller kravet på arbetad tid under året.
Det säger sig självt att ekonomin inte går ihop vilket ger mig ångest och oro för framtiden. Jag mår inte särskilt bra.
Jag pluggade i fyra år efter gymnasiet men med en akademisk utbildning står jag långt ifrån arbetsmarknaden.
Av Arbetsförmedlingen får jag inte mycket hjälp, ofta bara ett papper med tips på jobb jag kan söka. Och tro mig – jag har sökt många, många jobb utan att få något.
Ingen erfarenhet ger inga jobb, och utan jobb får man ingen erfarenhet. Ett Moment 22. Så ser verkligheten ut för alltför många.
Nu i valtider försöker partierna överträffa varandra i välvilja och omsorg om oss arbetslösa – men vad görs konkret? Jag ingår inte i ungdomsgarantin, har inget direkt yrke och ingen erfarenhet.
Hur får jag ett jobb?