Jag vill lämna mina synpunkter i en viktig fråga som i grund och botten handlar om lagliga rättigheter och varje människas okränkbara värde.
De personer jag har i åtanke har dubbla funktionsnedsättningar, utvecklingsstörning och autism.
I Luleå kommuns särskolor får dessa personer ett bra och kunnigt bemötande i stort. Där finns samlad kompetens och personal får fortbildning inom dessa områden. Men vad händer när våra ungdomar lämnar skolan?
Det vi föräldrar börjar förstå är att då tar det slut, det livslånga lärandet och det kunniga bemötandet. Våra barn och ungdomar erbjuds så kallade dagliga verksamheter och har också laglig rätt att flytta till gruppbostäder i vuxen ålder.
Men finns dessa verksamheter i Luleå kommun? Finns det daglig sysselsättning och gruppbostäder med verklig anpassning utifrån de individuella behov dessa individer har?
Att arbeta med personer som har autism och utvecklingsstörning kräver specifikt specialiserad kompetens hos personal och mycket pedagogiskt tänkande.
De här viktiga frågorna är under många år förbisedda av Socialförvaltningen i Luleå kommun och särskilt illa är det på boendefronten. I gruppbostäder – som erbjuds till dessa människor med svåra funktionsnedsättningar – jobbar många som helt saknar grundutbildning inom området och den fortbildning som är ett måste har också saknats. Det handlar om att man varken tillgodoser de boendes eller personalens behov.
Lärandet ska fortsätta hela livet, inte avstanna vid 20-års ålder och det får inte heller ske att personer går tillbaka i sina förmågor och förvärvade funktioner. Hur tänker man inom Socialförvaltningen förbättra och planera för framtiden?
Det handlar om unga människor som vill göra saker och som är vana att leva ett rikt liv. Många kräver anpassade, utvecklande aktiviteter och vissa individer behöver ha helt individuella sådana då man inte klarar av gruppsamvaro.
Många klarar till exempel inte av att delta i sportsliga evenemang i grupp eller musikaliska uppträdanden scen. Vad ska de få göra i stället?
Initiativet till bra och lockande aktiviteter måste komma från personal och då måste det finnas övergripande planer för detta inom förvaltningen.
Vad vi erfar så finns det inte idag!
Det handlar om kommunal kärnverksamhet och om unga människor, och det måste ses i ett livsperspektiv. Det handlar inte om kronor – det handlar om mänskliga och lagliga rättigheter.
Det handlar om om människors lika värde.