NSD:s recensent och tidigare kulturredaktör, Jan Bergsten har, med vissa undantag, under många år varit starkt kritisk till Norrbottensteatern och till våra föreställningar både i krönikor och recensioner. Vi har varje gång inför en premiär förberett oss på mer eller mindre grovt kritiska recensioner och glatt oss när vi överraskade fått läsa en recension med konstruktivt och nyanserat innehåll, ibland till och med positivt. För ungefär ett år sedan var det en föreställning som ”borde stoppats” (den hette ”Bäst före”). Nu är vi åter där i att en föreställning enligt Jan Bergsten ”borde ha lagts ner”.
Jag vill på en gång säga att ”Mitt livs melodi” aldrig varit i närheten av att läggas ner. Det är utifrån konstnärliga bedömningar som jag och vi gjort under vägen, utifrån stor mängd provpublik och utifrån reaktioner från de som får sina historier berättade på scenen. Samtliga har fått läsa igenom sina berättelser och godkänt dem och alla de som hittills har kommit på repetitioner och på premiär har uttryckt både glädje och tacksamhet. Därför blir det också rent av kränkande av Jan Bergsten att i sin recension säga om de som givit oss berättelser att ”de kanske känner sig besvikna över att inte ha blivit tagna på allvar”. Insinuant och helt utan kunskap om det som föregått slutresultatet. Rasmus Lindberg, regissör och manusförfattare, har med andra ord, varit mycket noga med att omsorgsfullt följa upp alla berättelser och att ge dem stor respekt.
Professionella skådespelare och en professionell regissör levererar en genomarbetad föreställning som är en hundraprocentig norrbottnisk produkt, emellanåt på dialekter och med allt annat än komik i många scener. Jan Bergsten är fri att bedöma huruvida han anser att man lyckats med sina insatser eller inte men att kalla professionellt utfört arbete för ”buskis” blir oseriöst och förringande.
Jag är den första att erkänna den självklara rätten att ha en åsikt om det jag gör och om det vi gör på Norrbottensteatern. Även kritiska åsikter. Men det jag eftersöker hos en recensent är viljan till konstruktiva åsikter som för utvecklingen framåt. Tillsammans har vi ett ansvar att stärka och utveckla scenkonsten i länet.
En recension ska spegla och kritisera den föreställning som publiken kan förvänta sig att se. Publikreaktionerna efter Jan Bergstens premiärrecension talar sitt tydliga språk: har vi sett samma föreställning?
Teaterkritikern recenserar på läsarens uppdrag.