I en debattartikel i NSD 13 maj skriver Luleås två kommunalråd att de tänker på de bostadslösa när de vill sälja ut stora delar av allmännyttan. Det är en artikel fylld av floskler och ett osakligt angrepp på de som värnar allmännyttan.
Några anmärkningar:
1. Kommunalråden talar likt borgerliga politiker om mångfald. Vad blir bättre när allmännyttan säljs ut? Erfarenheter från andra orter, exempelvis Stockholm, skrämmer. Man kan även dra en jämförelse med offentlig sektor. Även där talade borgarna om mångfald när delar av skola vård och omsorg privatiserades. Vad har blivit bättre?
2. Kommunalråden talar om behovet att bygga nytt och då sälja ut för att attrahera privata bostadsbolag. Den första fråga man ställer sig är till vilket pris ska man sälja ut. Blir det reapris för att locka hit ockrare? Det andra är att de senaste åren har Lulebo sålt ut cirka 1 700 lägenheter. Har detta ökat bostadsbyggandet i Luleå? För det tredje: när man satsade rejält på bostadsbyggandet i slutet av 40-talet och slutet av 60- början av 70-talet spelade allmännyttan en central roll. Bra och billiga lån som gjorde att man kunde bygga bra och billiga bostäder. Lösningen på bostadsbristen är inte att satsa på privata hyresockrare utan på allmännyttan.
3. Kommunalråden påstår att de som värnar allmännyttan är egoister som enbart ser till nuvarande hyresgäster och inte bryr sig om de bostadslösa. Detta är ett grovt påhopp. Att behandla nuvarande hyresgäster som boskap på en djurmarknad är djupt kränkande. Jag är för att det byggs bra och billiga bostäder som alla har råd med. Rätten till bostad är en mänsklig rättighet. Att sälja ut till ockrare resulterar i höjda hyror och omvandlingar till bostadsrätter som resulterar i att de ekonomiskt svagaste inte har råd att bo kvar. Risken är segregerade bostadsområden.