År 2009 kom Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) ut med en rapport angående en undersökning de hade genomfört bland sina medlemmar under hösten 2008.
Det var fördelat på 79 lokalföreningar och 6.659 medlemmar. Nästan alla av dess medlemmar hade ett eller flera frivillig uppdrag såsom godman/förvaltare, kontaktperson, kontaktfamilj, stödperson, stödfamilj eller övervakare.
För dessa uppdrag som är lagstadgade erhåller de en liten ersättning (exempelvis god mans ersättning är i snitt cirka 6 000–7 000 kronor per år) vilken ska täcka resekostnader och telefonkostnader med mera.
Om dessa tjänster skulle utföras av anställd personal skulle det behövas 1 235 tjänster och kosta samhället 463 miljoner kronor, och det är enbart beräknat på de uppdrag som RFS medlemmar hade 2008.
Varför skriver jag nu om detta undrar du kanske. Men saken är den att jag har kommit fram till att jag är en idiot som ställer upp och arbetar frivilligt med dessa uppdrag eftersom myndigheterna i Sverige inte uppskattar mitt arbete.
Jag är medlem i en lokalförening i Norrbotten och dessutom är föreningen medlem i Norrbottens Frivilliga Samhälsarbetare, NFS.
I flera år har det varit en glädje att få delta i NFS utbildningskonferens som har hållits på Sunderby folkhögskola i Luleå. Där har jag fått idka erfarenhetsutbyte samt höra på bra föreläsare samt fått veta om nyheter inom lagar och förordningar som varit gällande inom den uppdrags verksamhet jag har hållit på med.
Det har jag inte fått någon annanstans ifrån eftersom de huvudmän som jag har haft har så många andra arbetsuppgifter så det hinns inte med information till de frivilliga krafterna.
I år blir det ingen utbildningskonferens har jag fått veta eftersom det inte finns några pengar till en sådan. Kommuner och landsting prioriterar väldigt konstigt sina pengar tycker jag. Man kan ge stora summor till skoterföreningar och idrottsföreningar samt kultur. Det är inget fel i det, men jag tycker kanske att man kan omfördela lite av pengarna så att vi som arbetar frivilligt med människor som behöver hjälp och stöd här i samhället kan få pengar till vår utbildningskonferens också.
Man talar så vackert om hur nödvändigt det är att få frivilliga att ställa upp på dessa uppdrag och vilken nytta de gör, men man kan inte stödja dem på något sätt. Nu går nog även denna förening i graven eftersom de inte har pengar till någon verksamhet och det är stor synd och skam.
Visst, vi kan betala från egen ficka tycker du kanske. Men vi ger redan så mycket till samhället så varför ska vi även betala för att vi utför en frivillig gärning som samhället sparar pengar på?
Myndigheterna borde skämmas när man läser att även kvinnojourerna i länet har ekonomiska bekymmer som de hela tiden får kämpa med. Där behövs det någon anställd som håller ihop det hela, men i NFS är det bara den ekonomiska biten för verksamheten som behövs för alla som arbetar inom styrelserna där gör även det ideellt utan ersättning.
Jag har tyckt att det har varit tillfredställande och roligt att få vara stöd och glädje till någon annan som har behövt mig, för en dag kanske jag själv behöver den hjälpen.
I dag är jag enbart besviken och arg på de olika myndigheterna som inte uppskattar mitt arbete och känner mig som en idiot som har låtit mig utnyttjas i så många år. Allt jag begär i uppskattning är att jag helst ett par gånger om året får träffa andra personer i länet och utbyta erfarenheter och tankar samt känna gemenskapen.
Äntligen har jag fått upp ögonen och ser hur de olika myndigheterna har utnyttjat mig och andra ideella krafter, men nu är det slut. Idioten i mig har fått upp ögonen äntligen.
Den dag som myndigheterna såsom landsting och kommunledningar inser vilken resurs de har i de frivilliga krafterna och verkligen visar sin uppskattning och stöd, då kanske jag tänker om igen.