Uttrycket ”att göra en pudel” syftar till att man lägger sig på rygg och sprattlar med benen, som en pudel. Man gör offentlig avbön med ett visst mått av ödmjukhet.
Den pudel som Yvonne Stålnacke och Carina Sammeli gör i lördagens NSD ligger inte på rygg. Den står upp och morrar åt alla de 8 046 personer som skrivit på initiativet om folkomröstning.
Pudeln är arg och besviken över att luleåborna inte förstår hur duktig och klok den är. Den rannsakar sig inte överhuvudtaget. Tvärtom så morrar den för att alla andra inte är tillräckligt kloka för att se hur bra pudelns förslag till Framtidens skola är. Låt vara att förslaget innehåller en massa brister och bygger på ett felaktigt antagande, men det är väl inte så noga. Förstår ni inte hur bra det kommer bli om ni bara litar på oss. Morr.
Att ”göra en pudel” är inte att först bedyra sin egen förträfflighet och sedan anklaga allmänheten för att den inte lyckas förstå hur duktig man är. Att göra en pudel innebär att man försöker förstå motpartens argument och med viss ödmjukhet erkänner att det kanske ligger något i vad motparten säger. Att fortsätta skälla på de som är av en avvikande uppfattning kommer inte fungera. Det blir så många att skälla på.