Jag är tjänsteman på Barn- och utbildningsförvaltningen i Luleå. Det vill säga jag tillhör den skara som i insändare i press och på olika sociala media är inkompetent, iq-befriad och ointelligent.
Att jag tillsammans med mina kollegor är universitetsutbildade med mångårig erfarenhet från såväl skola, annan offentlig verksamhet och privata näringslivet spelar ingen roll. Vi är ekonomer, statsvetare, systemvetare, pedagoger, jurister med tillgång till data från olika system, statistik, forskning. Vi har framtidsprognoser och vi har historik. Vi vet hur man utifrån våra avtal, lagar och förordningar räknar ut kostnader, resvägar, kvadratmeterytor. Vi vet meritvärden och omdömen.
Vi vet genom bland annat enkäter hur våra elever mår och dess trivsel. Vi har kontakter med våra leverantörer som tillhandahåller skolskjuts, vi har prismodeller för olika typer av ombyggnader, vi vet vad det kostar att driva ett litet skolkök. Vi vet hur svårt det är att få tag i vikarier till mindre skolor och kök. Vi vet att små skolor har svårt att rekrytera behörig personal. Vi vet vad det kostar att flera gånger i veckan hyra in bussar för att transportera elever till större skolor för undervisning i specialsalar av behöriga pedagoger.
Vi vet också att det är svårt att få ihop full undervisningstid för pedagoger på små skolor som innebär att dessa måste färdas mellan flera skolor. Och framför allt vet vi vad kvalité i undervisningen betyder för våra barn.
Men trots all utbildning, kompetens, IT-stöd och underlag ifrågasätter man våra beräkningar. Man begär ut underlag för att räkna själv då vi är så inkompetenta, iq- befriade och ointelligenta. Dessutom både döljer och mörkar vi olika saker anser man. Vi tjänstemän i skolan har ett arbete att sköta. Vi arbetar hårt i enlighet med de riktlinjer och lagar som styr oss, med de mål som är satta, med de medel vi får oss tilldelade och i enlighet med det som politiken beslutar. Vi nyttjar all vår kompetens och erfarenhet för att göra ett bra arbete.