Så är ett år snart till ända och julen står för dörren. Som senior är det länge sedan man skrev önskelista till jultomten, men nu känns det påkallat igen. Det politiska samtalet innehåller allt mer krav och löften till landsbygden i den ojämna kampen mot utarmning och avfolkning.
Jag saknar dock röster som berättar om hur viktiga hembygdsföreningarna är för byarnas sociala liv och bevarandet av en kultur som är på väg att försvinna. Istället ställer man rent orimliga krav på byarna att driva sin egen utveckling. Krav som aldrig ställs på innevånare i tätorter eller städer. Bybor skall själva ordna alla arbetstillfällen, bygga bostäder och helst också bygga och underhålla sina vägar.
Politikerna har aldrig förstått värdet av hembygdsföreningarnas sociala och kulturella insats. För många bybor är Hembygdsföreningarnas aktiviteter en viktig del av vardagen. Den skapar sammanhållning och ”vaccinerar” många från social isolering och tristess.
Den bristande förståelsen för detta arbete manifesteras i kommunernas befängda krav på föreningarna för att få stöd till verksamheten. Pengarna är ”öronmärkta” för verksamheter som många gånger är omöjliga att genomföra.
Varför skall en hembygdsförening driva ungdomsverksamhet när det inte finns ungdomar i byn? Varför kan man inte premiera föreningarnas egna mål som riktade till de boende i byn? Som exempel kan nämnas att det arbete som Hembygdsföreningen i Bondersbyn lagt ner på att dokumentera flera byars historia och producera en tidning räknas inte!
Kalix Kommun inbillar sig att man kan styra byarnas utveckling med dessa befängda regler. Resultatet blir istället att byns medborgare inte alls får något stöd av kommunen!
Därför önskar jag att kommunen ändrar sitt regelverk så hembygdsföreningarna får ett årligt stöd till sin kärnverksamhet. Ett stöd på 15000 kronor per år till vår förening innebär trots allt inte mer än 100 kr/medlem och år. God Jul!