Vi i Europa lever på en krutdurk.
Vi är omgivna av 200 atomkraftverk där det när som helst kan sker olyckor och det är inte allt.
Varje dag dygnet rund sker det lågaktiva utsläpp. Det spelar ingen roll om vi bor nära atomkraftverken eller långt ifrån. Vi drabbas alla. Det bedrivs jordbruk alldeles i närheten. Vi äter det som produceras där.
Dessutom, vinden driver utsläppen hit och dit. Våra små barn leker i sanden, sitter i gräset, stoppar jord i munnen. Vi drabbas alla förr eller senare. Utsläppen är osynliga och luktar ingenting. De tränger in överallt.
Leukemi förorsakas av alla dessa utsläpp.
Vi kan drabbas.
I Frankrike mäter militären dagligen utsläppen längs Rhondahlen, dödens dal. Om kärnkraften är så ofarlig som man säger, varför mäter man då utsläppen?
Vi människor är de dummaste varelserna på denna jord som tror oss kunna bli rika, rikare, rikast på andras bekostnad.
Vi ser inte att 200 kärnkraftverk är ett hot mot oss alla, barn, åldringar, gravida, cancersjuka, friska, män, kvinnor, alla......200 kärnkraftverk i mer eller mindre bra skhick. Alla måste håva in vinst åt sina ägare.
Säkerhet kostar. Vad spara man på?
Att själv behöva dö i leukemi är smärtsamt. Att se andra dö i samma sjukdom är skuld och smärta. Att vägrar ta ansvar, 200 kärnkraftverk bara här i Europa, att blunda, 200 kärnkraftverk. Vi som inget gör är de skyldiga och i grunden är vi alla mördare.
Det börjar med lågaktiva utsläpp och slutar med härdsmältor.
Dansar min docka medan du är ung.... dansar och blunda medan du är ung..... när du är gammal blunda så tungt....
Vi drömmer om rikedom och lycka och på vägen gräver vi vår egen grav.