Att sociala medier är en skådeplats för oproportionerliga mängder hat är väl inte helt okänt. Jag gav mig in i en diskussion på en känd rikspolitikers sida häromdagen där han lagt upp en gammeldags hat-åtel innehållande de oemotståndliga ingredienserna:
1 st feministisk politiker (svart och kvinna)
1 st youtubeklipp
1st hetpotatis - i detta fall ”kriminella nysvenskar ska utvisas”
(Röres kraftigt under hatiska former)
Givetvis var detta ett oemotståndligt afrodisiakum för de haters vi har där ute. Antalet kommentarer var uppe i 2 500 när jag skickade in denna insändare.
Varför gillar vi att hata? Zygmunt Bauman, känd sociolog och filosof påvisar några orsaker och konsekvenser till det polariserade samhälle vi ser i dag.
Psykologiska orsaker:
De som hatar försöker återupprätta sin egen stukade självkänsla och känsla av maktlöshet. De gör det genom att hata på någon/några som har lägre status och mindre makt än dem själv.
Flyktingar förkroppsligar vår egen värsta mardröm - som kan bli sann - vi ”avskyr” dem därför instinktivt. Ser vi dem inte så finns inget problem.
Politiska orsaker:
Genom att klassa migrationen som en fråga om nationell säkerhet befriar politiker oss från moraliska skrupler - vem behöver förbarma sig över en potentiell terrorist?
Globala konsekvenser:
Det faktum att vi inte har några fler kontinenter att befolka, de stora ekonomiska skillnaderna i världen och krigen gör att den migration vi ser i dag är lika omöjlig att hindra som havets vågor. Vi måste därför lära oss leva tätt tillsammans - med främlingar vars åsikter vi och preferenser vi inte delar. Denna utmaning är så viktig att människans överlevnad kan hänga på det.
Min slutsats blir att hatarna fått för lite kramar och att den nationella och globala politiken – genom att stänga våra gränser - tagit en kortsiktig utväg med samma framgångspotential som att kissa i brallan.
Kramas mer! Vi gör det tillsammans.