Valåret 2014 var en mycket speciell situation för mig. Bara 18 år gammal klev jag in i utbildningsnämnden i Kalix som styr över den gymnasieskola jag ännu inte hade slutfört. Den skola vi har i Kalix i dag styrs av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet, som har gjort ett fantastiskt arbete på lokal nivå. Efter tre tunga år i Jan Björklunds gymnasieskola står jag fast vid att de rödgröna har bedrivit den i särklass bästa skolpolitiken i Sverige.
Min gymnasietid kunde jämföras med en skådespelarutbildning vid Dramatiska Institutet. Får du ett lägre betyg i ett ämne sänker det ditt totala värde. Därför gällde det att aldrig visa några svagheter, aldrig ställa frågor, aldrig undra. Med denna strategi tog jag studenten vid gymnasieskolan med goda utsikter till jobb och utbildning inom privat och offentlig rätt. Jag ser en framtid inom riksdagspolitiken och brinner för utbildning och sociala frågor.
I Folkpartiets skola måste du välja bort kunskapen för att överleva. Läser du ett nytt ämne för att du är nyfiken men får till exempel ett E i slutbetyg var din nyfikenhet till din nackdel. För varje ämne du läste under S skolpolitik, innan systemet F-A, fick du för varje kurs poäng mellan 10 och 20. Inget ämne var till din nackdel. Ingenting kunde sänka ditt totala meritvärde. I dag får du flest poäng om du väljer bort allt ny kunskap mot någonting du kan oavsett hur relevant kursen är i ditt CV.
Jag förstår att skolresultaten sjunker i Sverige om skolan i grunden baserar sig på en kunskapsfientlig politik. Utbildning är inte som företagande där du måste specialisera dig efter dina absoluta styrkor för att få en komparativ fördel. Det handlar om att öppna dörrar och förändra liv, att alla ska kunna utvecklas och faktiskt ha ambitioner.
Med detta i mitt bagage öppnar jag framtidens dörrar. Det ärr som Björklunds skola lämnade i oss, och även i mig, ska jag vända till min fördel den dagen jag står i riksdagen i kampen om en bättre skola.