För två år sedan förverkligade jag en dröm jag haft i många år, att bli författare.
Eftersom det är väldigt få förunnat att leva enbart på sitt författarskap hittade jag en lösning med min arbetsgivare där jag gick ned i tid till 60 procent och därmed frigjorde två dagar i veckan till att skriva böcker.
Jag och min familj kom fram till att vi skulle klara detta ekonomiskt även om jag inte skulle tjäna några pengar alls på mina böcker.
Det jag däremot inte räknat med var den negativa inverkan det hade på min tjänstepension. Jag upptäckte till min förvåning att min tjänstepension (som ungefär motsvarar ITP1) inte reducerats till motsvarande procentsats.
Istället för att få cirka 15 procent av min lön i tjänstepension så som jag fick när jag jobbade heltid fick jag bara en dryg tredjedel eller cirka 6 procent.
Jag fick alltså en lägre procentsats av en lägre lön. På ett år betydde det i mitt fall att tjänstepensionsutbetalningarna sjönk med cirka 40 000 kronor jämfört med det jag trodde att jag skulle få när jag jobbade 60 procent.
Om man har tjugo år kvar till pensionen och förlorar dessa summor varje år närmar sig förlusten en miljon kronor i form av utebliven avsättning till tjänstepension.
Även om jag skulle lycka tjäna lika mycket som författare, eller från ett annat deltidsjobb på 40 procent skulle jag inte få lika mycket utbetalt i tjänstepension. Förlusten jämfört med heltidsarbete skulle i mitt fall bli runt 20 000 kronor per år.
Hur kan det bli så? Anledningen är den brytpunkt som finns vid 7,5 basbelopp i ITPK1. Normalt betalas 4,5 procent av lönen upp till denna brytpunkt ut och på löner över brytpunkten betala 30 procent av lönen ut eftersom gränsen för intjäning till den allmänna pensionen går där. För den som i lön ligger över brytpunkten, vilket den i dag gör för cirka 20 procent av löntagarna och en mycket högre procent av tjänstemän mitt i karriären gör, kan det alltså betyda en pensionssänkning på flera tusen i månaden.
Detta problem har uppmärksammats även i andra forum, men har framför allt diskuterats som en så kallad kvinnofälla. Av ovanstående exempel blir det tydligt att systemet enbart är designat för att främja heltidsarbete och därmed missgynnar alla som tjänar över 7,5 basbelopp och som vill jobba deltid för att studera, vara med barnen eller av vilken annan anledning som helst, i mitt fall en dröm om att skriva böcker.
Det rimliga vore att räkna ut den procentsats som skulle betalats ut vid heltidsarbete och sedan överföra den till deltidsarbetet. På så sätt skulle inte någon förlora på att jobba deltid.
Självklart skulle detta system kosta mer för arbetsgivarna än i dag, men jämfört med att betala ut lön och sociala avgifter för en heltidstjänst blir det ändå billigare.
Dessutom får arbetsgivaren en motiverad och strukturerad medarbetare som på 60 procent utför nästan lika mycket som en heltidsarbetare.
För samhället i stort ökar flexibiliteten oc h om medel- och höginkomsttagare får lättare att ta beslutet att gå ned i tid. På så sätt frigörs ju även möjligheter för andra arbetstagare som vill utvecklas genom att fylla de luckor som uppstår.
Enligt flera rapporter och studier de senaste åren, bland annat en doktorsavhandling från 2010 av Paul Fuehrer värderar en majoritet av svenska folket att mer ledigt går före högre lön.
En översyn av tjänstepensionen är en åtgärd som skulle kunna öka möjligheterna för många att nå det målet utan att försaka mer än vad som är proportionerligt av sin tjänstepension när de går ner i tid.