Vi är ett av världens mest jämställda länder, men vi är ännu inte helt jämställda. Detta märks bland annat fortfarande i intervjuer av kvinnor och män. Kvinnor får ofta rollen att berätta om personliga erfarenheter och vanligare att kvinnor får representera allmänheten. Män får i större utsträckning uttala sig som experter eller talespersoner. Frågorna som ställs till män och kvinnor skiljer sig åt även dem.
En kvinna får till exempel oftare frågan hur hon kombinerar sitt arbete med ett eventuellt familjeliv än vad hennes manliga kollega får. Även bilden som skildras av de manliga och kvinnliga politiker, företagsledare och idrottare som intervjuas skiljer sig åt. Medans kvinnorna porträtteras som lite skojigare, annorlunda och mindre allvarligt, får männen stå för bilden av beslutsamhet, styrka och mod. Bilderna till intervjuerna visar oftare en kvinna som ler eller skrattar än en man. Mannen får istället posera med allvarlig och bekymrad min. Att kvinnor fortfarande får andra frågor än sina manliga kollegor är problematiskt. Det visar att bilden av kvinnan som mindre professionell och mer privat lever kvar. Detta påverkar takten mot ett jämställt samhälle, kvinnors erfarenheter och perspektiv riskerar att hamna i skymundan eller helt saknas i viktiga frågor.
Det är dags för årets Internationella kvinnodag. Och det är verkligen dags att vi vågar se att vi trots hur feministisk regeringen väljer att kalla sig, inte är ett jämställt samhälle. Vi behöver se de strukturer och förutfattade meningar som biter sig kvar på alla nivåer och börja prata om hur det påverkar kvinnor i hela landet, från alla bakgrunder. Vi kommer inte stanna innan vi uppnått ett jämställt samhälle. Med detta löfte önskar vi er, kvinnor som män, en trevlig, jämlik och underbar 8 mars!