Nu rinner sinnet snart över för många Råneåbor. Att en människa blir sjuk kan ingen hjälpa. Men när sjuka inte får rehabilitering eller habilitering i en sjuk- och hälsovård som vi alla betalar för, känns det som att man får skylla sig själv. Alla läsare vet mycket väl att det finns medfödda handikapp och senare utvecklade handikapp som gör oss beroende av både mediciner och fysisk träning. Alla vet också att den som håller sin kropp i god form, uppnår sin egen maximalt goda hälsa.
CP-drabbade, strokedrabbade, reumatiker och flera med andra handikapp kan dock inte träna som andra. Rörelseorganen skadas ofta mer av traditionell träning. I varmvatten däremot blir armar, ben och kropp lättare. Leder, ledband, muskler och senor kan tränas utan den friktion som uppstår vid normal rörelse i det fria. Träning i varmvattenbassäng botar inte sjukdomar eller rörelsesvårigheter. Men alla är hjälpta av största möjliga rörelseförmåga och välbefinnande i vardagen. Denna träningsform kan bidra till minskad användning av mediciner och sjukvård. Dessutom utgör bassängen ett tillfälle till social samvaro med människor i liknande situation.
När personalen som har hand om bassängen uteblir på grund av sjukdom inställs träningen i Råneå. Vikarier finns inte att tillgå. Otroligt! Vad krävs av vikarien i detta fall? Bassängen har varit sommarstängd i 8 veckor. Och nu är den stängd igen!
Som alternativ erbjuds patienterna att träna i Björkskatans bassäng. För flera kan detta passa. Men det blir dyra resor och alla orkar inte både resa och träna. Dessutom har antalet öppetdagar ökats till bassängen i Björkskatan. Trots att önskemål om tre halvdagars öppethållande i Råneå framförts har ingen ökning skett.
Det finns dessutom flera hinder som bidrar till att träningssugna sjuka i Råneå får problem. Den närmaste ingången till bassängen hålls exempelvis låst. Alla måste gå in via vårdcentralens huvudingång som ligger i byggnadens andra ände. Visst, obehöriga ska inte vistas i källarplanet.Men patienter som går med rullator, som är blinda, rullstolsburna eller lider av svåra rörelsesvårigheter måste först ta sig till huvudingången, sedan till hissen ner, därefter en lång vandring genom lokalerna i källarplanet och sedan hiss igen. Förnedrande är bara förnamnet!
Flera olika förslag på lösningar har kommit till ledningen, men ingenting duger för ansvariga. Vi har föreslagit kod vid dörren, ringklocka, extra nyckel eller porttelefon. Inget görs.