Jag håller full och fast med ”Medsyster” i hennes insändare i NSD den 12/11.
Ett sätt att slå två flugor i en smäll är att i samband med mammografin mäta längden på de kvinnor som mammograferas. Det är ju ett känt faktum att en längminskning med cirka 3-4 centimeter sedan 30-års åldern är en indikation att benskörhet kan föreligga.
Att utföra en längdmätning i samband med mammografin förorsakar en ringa kostnad eftersom ländmätningsutrustningen betingar en låg kostnad och är enkel och lättskött.
Med detta förfarande så nås de flesta inom riskzonen, kvinnor över 40-års ålder och kan således bli omhändertagna innan en fraktur har inträffat.
Det är märkligt att landstinget hittills ej agerat för att nå berörd grupp. Med tanke på de stora kostnader som en fraktur innebär så borde det vara i landstingets intresse att fånga in de kvinnor som har den största risken för att drabbas av farktur.
Varför ska det vara så långa köer till operation? De är ju helt meningslösa och skulle kunna elimineras om man arbetade en helg i månaden.
Det får ju många andra inom vårdsektorn göra.