Lilla Ghina Khalili, 14 månader gammal, var begravd efter attacken. Hon mirakelräddades i bråten efter bombningarna i Aleppo. Men mamman dödades.
Det är nyhetsbyrån AP som går ut med filmen om den dramatiska räddningen av den 14 månader gamla lilla flickan i Aleppo i norra Syrien, en stad svårt sargad av striderna.
Vi får inte svika de mest utsatta, vi får inte svika samerna, inte svika Jokkmokk som gett oss så mycket, inte splittra en bygd som slåss för sin överlevnad.
Att stoppa invandring är att hindra människor som flyr från krig och diktatur. Vem vill att sina barn ska bombas och hittas döda i ruiner?
Många av dem som flydde undan kriget i forna Jugoslavien, har nu återvänt till sitt hemland. Detta är inte mera konstigt än under svältens Sverige på 1800–talet, då en miljon svenskar utvandrade undan svält.
Ska vi förbjuda folk att fly undan krig och förtryck? Många kan säkert hjälpas på plats, men vi måste börja se individerna, se skräcken i deras ögon, då först förstår vi deras utsatthet.
Senaste utspelet från Sverigedemokraterna är att ifrågasätta samernas urgamla rätt till rennäringen. Detta är bara ett sätt av SD att skapa splittring, ingenting annat. Och vi går på finten.
SD har den enskilt största uteslutningen av medlemmar i den svenska politiken. Men vart tar alla dessa utslängda medlemmar vägen, som plötsligt inte passar in i deras mildare framtoning? Vissa ansluter sig till nynazistena, andra terroriserar oskyldiga på gatorna, men alla finns kvar i samhället.
Men vad alla dessa uteslängda medlemmar inte vet är att på några år behöver alla just det fina samhälle som ni kritiserar. Ni behöver dagis, skolor, sjukvård, vägar, järnvägar. Ni behöver ett tryggt hem, och alla behöver någon som matar oss när kraftrena sviker.
Den diskussion som samer och civilbefolkning har om den nya gruvan utanför Jokkmokk, måste sättas i samband med Vattenfalls verksamhet.
Samernas tveksamhet till gruvsatsningen blir naturlig när man ser den minimala återbäring samer och Jokkmokksbor fått under 1900–talet.
Trots miljardvinster från vattenkraften placerad i Jokkmokk, så är Jokkmokk en av de fattigaste kommunerna i Sverige. Hade Jokkmokks kommun fått ett öre per kilowatt varje år, hade spänningarna i dag inte funnits. Mängder med jobb hade skapats, ungdomarna hade kunnat leva kvar i kommunen, det hade funnits välfyllda dagis och skolor och en bra och trygg åldringsvård.
Det är lätt att i sin gröna ungdom och ha obstinata åsikter, det är tufft att tillhöra politikens ytterkanter. Men vi får inte glömma att våra åsikter förändras när hälsan sviktar och vi sitter ensamma och väntar på någon som aldrig kommer. Det går fort: så måste vi hitta en grav för den sista vilan. Men innan dess, måste hitta nån som vill sitta på dödsbädden. För att slippa det kvalet måste vi värna om det vi har, slippa be dem vi gjort illa om förlåtelse.
Jag föddes i en tid när inte föräldrar kunde berätta, inte berätta om en tid där ordet var bannlyst. I en tid där kriget rasade, där bårbilarna körde i skytteltrafik, i en tid där bussarna fylldes av vettskrämda barn, den tiden vill ingen ha.
Jag tror inte vi förstår hur fint samhälle vi har, ett samhälle som alla dessa skrämda barn har skapat.
Vi måste förhålla oss i politikens mittfåra, annars förstör vi allt som våra förfäder har skapat.