Att lägga ner demensboendet vid Brännagården är långt ifrån ett värdigt beslut. Läser i NSD, där socialnämndens ordförande Sven-Erik Eklund (S) säger att man inte vet om de som protesterat har hela bilden klar för sig.
Vi som lever i detta tidevarv vet att nedläggningen innebär en avveckling av demensvården. Vi återgår till 70-talets modell, då alla gamla och sjuka med olika diagnoser blandades och olika incidenter inträffade. Forskning har bevisat att små avdelningar är det bästa för dem med olika demenssjukdomar.
Jag undrar vad cheferna har för kunskap om detta, och hur vi kan ha förtroende för dessa. Att skylla på för trånga toalettutrymmen är bevis på inkompetens, eftersom arbetsmiljöverket ej haft synpunkter på detta. Låt oss i kommunen åldras med värdighet och respekt. Kanske vi kunde spara på all administration som hela tiden utökas, och satsa pengarna där de bäst behövs, inom åldringsvården.
Fortfarande har de vårdanställda de sämsta arbetsförhållandena, med arbete varannan helg och delade turer. Det kallas också utveckling, men det är en människosyn som är cynisk.
Vad gör cheferna för att komma tillrätta med detta? Med så hög kompetens och makt kunde de åtgärda dessa problem.