Låt oss säga vårt

Norrbottens län2008-05-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
n År 2005 röstade Nederländernas och Frankrikes medborgare ned den föreslagna EU-konstitutionen.
Därefter har texten ändrats en aning. Borta är bland annat EU-flaggan, unionssången och mottot och det ursprungliga förslaget har försetts med det beskedligare namnet "Lissabonfördraget".

Den viktigaste skillnaden verkar dock vara att nu vågar man inte låta de människor som berörs säga sitt.
Högeralliansen och SAP är rörande eniga: till hösten får Sveriges riksdag fatta beslut i frågan. Sprickan mellan folket och dess företrädare , som bland annat EMU-folkomröstningen 2003 lade i dagen, ger dock goda skäl för kravet på folkomröstning.
Den representativa demokratin är inte särskilt representativ.
EU-inträdet motiverades med nödvändigheten av samarbete över nationsgränserna och delaktighet i beslutsfattandet på internationell nivå. EU utmålades som ett skydd mot det frisläppta finanskapitalets härjningar och en garanti för social rättvisa.
Det blev precis tvärtom. I en avvägning mellan spekulationskapitalets och medborgarnas intressen, är det numera alltid det förras villkor som förbättras på de senares bekostnad.
Svenska folket hade lyckligtvis både möjlighet och förstånd att förhindra en EMU-anslutning 2003. Nu ska Sverige istället smygvägen införlivas i en superstat styrd av jurister, lobbyister, överbetalda politikerstrebrar och tjänstemän.
Europas förenta stater får egen valuta (trots folkomröstningsresultatet saknar Sverige undantag), egen armé, president, utrikesminister och utrikesdepartement, åklagarmyndighet och en konstitution... förlåt ett fördrag... som stipulerar att spekulationskapitalets rättigheter går före folkets.
Svensk utrikespolitik, alkoholpolitik, arbetsmarknadspolitik och så vidare dikteras redan idag från Bryssel. (Domen i Lavalmålet var inget olycksfall i arbetet, den 3 april i år fick tysk fackföreningsrörelse ett liknande hugg i ryggen genom den så kallade Rüffertdomen).

Kan förespråkarna förstå menighetens skepsis? Hur länge kan välfärdsstaten överleva efter det att högerpolitiken grundlagfästs?
Tills det att EU-byråkratin får för sig att använda sin allrådighet till att helt sonika förbjuda offentlig verksamhet på grund av "otillbörlig konkurrens" och lägga ut hela vår gemensamma sektor på entreprenad?