Jag läste just en artikel om dumpat skräp i naturen vid Lövskär. Fullständigt bedrövlig, ja visst är det så!
I Rutvik finns två bedrövliga anläggningar som faktiskt är tillståndsgivna varav den ena nu är förbjuden med fortsätter ändå. Det övergår mitt förstånd att det bara kan fortgå och fortgå. På den ena anläggningen ska man behandla och bearbeta avfall. Men min fråga är hur gör man detta och vart tar avfallet och det behandlade och bearbetade materialet vägen? Verkligheten överensstämmer inte med företagets visioner. För att då inte glömma att nämna den tidigare feta råttpopulationen uppfödd på anläggningen.
Den andra anläggningen som tydligen lär vara förbjuden sen lång tid tillbaka ser även den bedrövlig ut och där arbetet verkar fortsätta i oförminskad takt. I sommar låg där några illaluktande slamhögar (misstänker industrislam av något slag) som senare blandades upp med jord och därmed försvann. Den matjorden skulle då inte jag vilja ha. Där finns allt från hus, till skrotbilar/traktorer, uppbruten asfalt i högar, betong- och skogsavfall, stora stenupplag och mycket annat avfall av varierande slag och där vandalisering förekommer och därmed förorenar området ytterligare. Detta ligger på och vid en traktor/cykelväg längs E4:an, alltså egentligen ett rekreationsområde.
Min undran är hur detta kan fortgå år efter år? Är inte avfallshanteringen i första hand en kommunal angelägenhet?
Hur har miljöprövningsdelegationen kunnat tillåta denna anläggning när Sunderbyanläggningen finns i nära grannskap? Hur sköts tillsynen? Hur kan verksamhet bara fortsätta och fortsätta trots förbud?