I NSD 4 augusti skriver Claudia Gardberg Morner, Livsmedelsverket – med anledning av att det förekommit uppgifter om lägre halter av dioxiner i lax från den Bottniska viken än vad som framkommit i Livsmedelsverkets provtagningar – att det borde ligga i allas intresse, och särskilt fiskerinäringens, att fortsätta höja kunskapsnivån.
Just en sådan utökad provtagning är vad de norrländska kustfiskarna sedan länge efterlyst och under våren även tagit fram ett konkret förslag till. Livsmedelsverket har deltagit i beredningen av detta förslag, där ett av syftena är att bringa klarhet i varför det förekommit skillnader i uppmätta halter av dioxiner i lax fångade i samma områden under samma tidsperiod och som kemiskt analyserats med samma metodik men med den skillnaden att provberedningen och analysen utförts av olika laboratorier.
Vi ställer oss därför frågande till syftet med ytterligare ett i raden av inspel från myndigheten där tidigare utförda undersökningar misstänkliggörs och farligheten i att äta Östersjöfisk än en gång torgförs.
Det går inte att blunda för att den undersökning som Norrlandsfiskarna genomförde under fjolåret i samtliga analyserade prov visade på halter av dioxiner under gällande gränsvärden för saluföring inom EU, i de flesta fall långt under gränsvärdena.
Att man kommer till de resultaten är heller inte särskilt förvånande eftersom tillförsel och halter i Östersjön av dioxiner och andra klororganiska ämnen minskat kraftigt sett över tid.
Antalet prov som analyserades av fiskarna var fem gånger fler än vad som normalt analyseras i Livsmedelsverket årliga kontroll.
Det förelåg även ett mycket tydligt samband mellan fiskens fetthalt och dess innehåll av dioxiner, vilket inger hopp om att man med olika typer beredning kan åstadkomma produkter med ett lägre innehåll av dioxiner och för den delen även andra fettlösliga föroreningar, något som även borde ligga i Livsmedelsverkets intresse.
Ur yrkesfiskarnas perspektiv är det givetvis av stor vikt att söka klarlägga om halterna av dioxiner i lax ligger under gränsvärdet för saluföring inom EU eftersom det om så vore fallet skulle vara möjligt att häva det nu rådande exportförbudet.
Vi förstår att det givet dagens kunskapsläge finns ett behov att utfärda kostrekommendationer för fet Östersjöfisk och att intaget för vissa befolkningsgrupper behöver begränsas.
Det skulle dock vara klädsamt för Livsmedelsverket om man i sin information även tydliggjorde nyttan för män och kvinnor utanför barnafödande ålder att äta Östersjöfisk och att de studier som gjorts på högkonsumenter inom denna kategori snarare tyder på att nyttan överväger i form av förbättrad hjärt-kärlhälsa och minskad risk för cancer.
Om man nu kommit till slutsatsen att nyttan överstiger risken för dessa grupper att äta Östersjöfisk upp till en gång i veckan, varför inte utrycka detta i klartext?
Det småskaliga fisket längs Norrlandskusten står och faller med att det som fångas och bereds betraktas som högvärdiga och exklusiva livsmedel. Av det skälet är det av stor vikt att omfattande och för det befintliga yrkesfisket representativa provtagningar genomförs snarast.
Ett annat nog så viktigt skäl är att ett sådant provtagningsprogram förhoppningsvis kan leda fram till att fiske och beredning framöver utförs så att innehållet av dioxiner och andra fettlösliga föroreningar minimeras i de produkter som i slutändan hamnar på tallrikarna. Det är likaledes viktigt att Livsmedelsverkets kostråd följs men också att de kommuniceras på ett sätt så att medierapporteringen inte slår över i larm och skrämmer folk till orationella beslut.
Livsmedelsverkets debattinlägg, med flera faktafel, är inte förenligt med riktiga kostrekommendationer, utan skapar mer förvirring. Sik från Bottniska viken innehåller inte, såvitt känt är, höga halter av klororganiska ämnen. Havslevande röding får man bege sig över kölen för att finna. Låt oss istället gemensamt arbeta för att till konsumenternas fromma utnyttja den norrländska fiskens goda hälsoeffekter.