Stefan Löfvén , tilltänkt statsminister, kämpar för att få till en regeringsduglig ministär. Han tar till sig Miljöpartiet, men utesluter Vänsterpartiet, för att öppna upp för samarbete med Centern och Folkpartiet.
Handlingen är logisk, med tanke på att ett lands politik bör gagna så många som möjligt. Det problematiska är att underlaget för Löfvéns tilltänkta regering inte finns. Centern och Folkpartiet vill fortsätta sina politiska strävanden inom alliansen. Om de håller fast vid den ståndpunkten, så saknas det underlag som krävs för att styra landet. De rödgrönas 43 procent kan inte styra över alliansens och SD:s 53 procent.
Jag nämner SD eftersom de till 90 procent har röstat på alliansen. Om deras politiska åsikter, frånsett invandringen, sammanfaller så väl med alliansen, då kan inte Löfvén söka stöd från detta håll. Ett sådant försök skulle till 90 procent misslyckas. Matematiken är enkel och hjärtlös.
Stefans Löfvéns omtalade goda förhandlingsförmåga kan inte göra om valresultatet. Man skulle kunna säga att, om än Löfvén kan göra reptrick, så är den bittra sanningen den att han saknar rep.