Jag har sett två fjärilar i sommar. Ja, de senaste två åren faktiskt. De var vackra, mörka med gula och rödbruna fläckar.
Tyvärr har Lulebo låtit klippa bort all vitklöver i gräsmattorna, i alla fall här på området.
Parkförvaltningen klipper redan bort det mesta av vårblommande sly. Det kallas skräpväxter.
Att det är foderväxter för just fjärilar men också för bin och humlor spelar inte någon större roll.
Bort med slyet, avsikt-utsikt.
En talgoxe försöker bada bort oljan från fjäderdräkten. Den ser tufsig ut och flyger tungt upp från fågelbadet när jag kommer ut på altanen. Den har troligen fått olja på sig när den sökt skydd under någon läckande bil på parkeringen.
Jag sätter mig med kaffekoppen och lugnet är underbart, men bara en kort stund. Någon närmar sig med en grästrimmer. Den låter fruktansvärt.
Framför sig driver killen med trimmern, ovetande, en skräckslagen igelkott. Djuret söker skydd bland krukorna på uteplatsen.
Jag går in igen. Måste det vara så här?