Med visiret nedfällt
och de flamsäkra kläderna
som våtvarma omslag
stålex-stövlarna stadigt i betonggolvet
stiger han fram
masugnsarbetaren
ingen vardag eller helg
ingen årstid
är honom helig
han är fjärran från de lättvunna
framgångarna
han drömmer om gemensam
ordning i kaos
Under trötta men vakande
ögons kontroll
rinner miljonvärdena förbi
snuddar ibland våra kroppar
i form av stingsligt heta
närmanden
utan kärlek eller uppskattning
utan varma känslor men
med taggarna utåt
malande allt löst till rök
krossande orden till brutala
svordomar i täta följder
vi vill behärska det vitvarma flödets
rörelse och visa vägen
styra den motspänstiga
ibland barnsligt revolterande floden
därför tvingas vi dra in
dess giftiga andedräkt
i våra skrovliga lungor
i våra rosslande strupar
alltid rids vi av tiden
klockan mäter upp
portioner av åtta timmar
här är tid utan rörelse
verkligen pengar men mest skräck
kallgången skymtar som en mara
när inte ugnen obevekligt
mal ingredienserna till den
väldiga smältan
tapparen tränger som i kontrollerat ursinne
som en lätt darrning
i fingerspetsarna
eldkvasten är som miljoner nålar
som mäter vårt revir
och vi erfar ett oroligt lugn
i varandra
ibland jämför vi vår situation
med de hegemoniska tillgodosedda
ledande grupperingarnas ställning
i relation till nedlagt arbete
till brinnande konkret strävan
till offret på flammande bål
då står det mesta klart för oss
då tänds brasor i murken mossa
som flämtar efter syre
ännu är utgången oviss
ännu är sången blyg och betryckt
men orden formas famlande
och grupperar sig till
en övertygande akt av kraft
det är då
vi som i moln av rök och damm
ska träda fram
ta de rätta greppen.