Svar till ”Renarna oroar mig också” NSD 21 januari.
Tyvärr verkar du inte förstå grunden för Jakobs insändare (24 dec) då du inte adresserat hatet och rasismen riktat mot renskötare.
Tänk dig situationen som renskötare när polisen ringer och meddelar att de hittat en påkörd ren. Med ett tungt hjärta ska du under dina första arbetstimmar ta hand om kadavret. Under dessa timmar har du förutom en förlorad ren och inkomst dessutom fått utstå glåpord från passerande bilförare, ett anonymt samtal från någon som hatar renar och hotar att driva ut renhjorden på E4. Tänk paniken du upplevt innan du hinner till renhjorden för att kontrollera att de går säkra.
Min fråga är nu; händer detta under de första timmarna på din arbetsplats? På Coop i Rosvik? På Mio i Piteå? Får du anonyma samtal med hot och trakasserier från människor som hatar din etnicitet, boskapsdjur eller arbetsuppgifter? Hade det beteende accepterats eller hade du polisanmält det?
Renskötare viger sina liv åt renarna. Det är ofta kärleken till renen som driver renskötare. Kärleken till vår kultur samt viljan att föra vårt kulturarv vidare till våra barn. Hatet och föraktet mot vår kultur och vårt sätt att leva är skrämmande.
Det är inte så enkelt som du skriver att bara ”hjälpa renarna så att alla blir glada och nöjda”. Jag blir chockad över hur naivt det påståendet är. Det är inte bara konflikter kring renskötseln som ligger till grund för de trakasserier som samer får utstå. Den problematiken går långt bortom bara renskötseln.
Det viktigaste i allt detta är att renskötande samer i Sápmi kämpar mot psykisk ohälsa. Självmord är vanligt bland renskötande samer. Jag har ingen annan erfarenhet av självmord än vad som skett inom min egen sameby, men den logiska slutsatsen i allt detta är att det finns en enorm press på renskötande samer.
Det finns ett enormt hat mot samer. Bland annat på grund av våra renar och vår kultur som urfolk. Hur ska en människa kunna må bra psykiskt med så många hot och så mycket hat? Hur ska man kunna leva ett drägligt liv?
Så snälla, vänd debatten till det som är viktigt: dina medmänniskors psykiska hälsa. Inte huruvida renar gått på din gräsmatta. Din gräsmatta och plantorna du köpt för dyra pengar är helt oviktiga i frågan om hur man behandlar sina medmänniskor.