Alla har säkert hört talas om det här med aktivitetsrapporter som arbetslösa ska skicka in till Arbetsförmedlingen för att redogöra för vilka aktiviteter eller åtgärder de vidtagit för att komma bort från arbetslösheten.
Det påstods från regeringen att syftet med att införa dessa aktivitetsrapporter var att öka kvaliteten på mötena mellan arbetssökande och handläggaren på arbetsförmedlingen.
Nu har det dock visat sig att det inte blev så. Handläggare på Arbetsförmedlingen berättar att kvaliteten inte har ökat och att de i genomsnitt har 200–300 klienter per handläggare. De som har intervjuats på Arbetsförmedlingen berättar dessutom att ett genomsnittligt samtal varar i max fem minuter.
Att regeringen nu kommer med nya direktiv om att arbetslösa ska skicka in aktivitetsrapporter två gånger i månaden istället för en gång i månaden lär därför bara leda till ännu större administrativ börda för de enskilda arbetsförmedlarna.
Vad de istället borde ha gjort är att fokusera mer på stöd och hjälp åt de arbetslösa/arbetssökande. Visst, då måste de ändra i sin arbetsmarknadspolitik och sin attityd till de arbetslösa.
För några dagar sedan uppgav SVT Rapport att uppföljningsmötena som är kopplade till aktivitetsrapporterna ska tas bort, och de som är självgående och söker jobb på egen hand bara ska behöva komma till ett möte på arbetsförmedlingen en gång var tredje månad. Detta för att minska på administrationen/byråkratin för arbetsförmedlarna.
Men då blir ju frågan: Behövs aktivitetsrapporterna? Vi tror att svaret på den frågan blir nej, eftersom det har visat sig att kvaliteten inte blivit bättre bara för att aktivitetsrapporter införts.
Hur skulle man då kunna öka kvaliteten? Jo, vi tror att det handlar om tillit och förtroende mellan arbetsförmedlare och den enskilda individen. Det handlar i grund och botten om attityder och värderingar hos enskilda människor.
I dagsläget brister det ordentligt i tilliten eftersom regeringen uppenbart tyckt att det är viktigt med aktivitetsrapporter för att öka kontrollen.
Regeringen visar därmed att den inte litar på de arbetslösa, och den har skapat ett negativt förhållningssätt gentemot dem.
Hur skulle då det här kunna förändras? Jo, en väg är att jobba med att förändra de rådande negativa attityderna. Ett sätt att göra detta är att tillämpa det som kallas för ”värdskap”.
Värdskap är viktigt eftersom det har direkt med attityder och värderingar att göra. Får man in det här med värdskap så att det genomsyrar hela organisationen så har den därmed kommit en bra bit på väg mot att förbättra myndighetens skamfilade rykte.
Därför måste både regeringen och Arbetsförmedlingen börja från en helt annan ända, nämligen att bygga relationer och skapa förtroende gentemot arbetslösa/arbetssökande som kommer till Arbetsförmedlingen.
Idag visar det sig att Arbetsförmedlingen är den myndighet som har allra lägst förtroende bland människor.
En sak som vi tror är orsaken till att Arbetsförmedlingen har så lågt förtroende är att många har så höga förväntningar på Arbetsförmedlingen angående att förmedla jobb. De blir besvikna på utfallet samtidigt som det ställs krav på inrapportering som till synes inte verkar ge något.
Det kan uppfattas som att Arbetsförmedlingen lägger mer tid på att administrera rapporter än att förmedla jobb?