Jag besökte min gamla arbetsplats Arbetsmiljöverket nyligen. Det kändes oroligt och tråkigt. Arbetsmiljöverket i Luleå försöker kämpa på med sina små resurser. Sex personer har förolyckats på mindre än sex månader. Bara i Norrbottens läns arbetsliv. Detta samtidigt som personalstyrkan på Arbetsmiljöverket i Luleå är den minsta på mycket länge. Jag fattar inte hur detta ska gå ihop? Konsekvensen måste bli att allt färre inspektioner kan genomföras ute på fältet och på arbetsplatser.
Varje dödsolycka kräver enormt mycket pappersarbete och tid. Möten, dokumentation, juridiska tankemödor, kontakter med polis, chefer, skyddsombud. Risken att mina före detta kollegor drunknar i detta nödvändiga administrativa slit är uppenbar. Det sliter även mentalt.
Jag tänker tillbaka 12–14 år. Då var det cirka 25 anställda på Arbetsmiljöverkets kontor i Luleå. Idag är man knappt tio stycken. Om du frågar mig så borde Arbetsmiljöverket i Luleå ha betydligt större personalresurser för att verka offensivt och aktivt för säkra arbetsplatser. Staten sparar på fel ställen. Staten verkar inte förstå Arbetsmiljöverkets viktiga uppdrag.