Militären hot mot freden?

Foto: Mindaugas Kulbis

Norrbottens län2015-02-11 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi känner oss skrämda av att man på några få år fullständigt förändrat inriktningen på försvarspolitiken. I stort sett utan någon diskussion med oss medborgare.

Våra militära strategier under senare år känns mer och mer som en risk för vårt land att dras in i krig:

• Världens största flygövning 2015, Arctic Challenge Exercise eller ACE 15, med tio deltagande länder inklusive Nato och över 100 flygplan i luften samtidigt, ska genomföras över norra Sverige 25–29 maj och 1–4 juni. Övningsområdet blir cirka en tredjedel av Sveriges yta från Treriksröset i norr till Hemavan, Lycksele och Storuman i söder.

• Värdlandsavtalet som förra regeringen hastigt slöt strax före valet 2014 med Nato innebär bland annat att svenska flygbaser ska förberedas att kunna ta emot Natos trupper, vilka inte kommer att stå under svensk lag för brott begångna i Sverige eller i annat land från svenska baser.

Vi kommer alltså att bidra till ökad upprustning. Blir vi sedan medlemmar i Nato måste vi vara beredda att ta emot kärnvapen på svenskt territorium och därmed dra på oss risken för att bli angripna med kärnvapen.

• Nyligen har USA/Nato antagit en resolution som förbereder dem för krig med Ryssland genom Nato. Skulle ett nytt krig bryta ut i Europa är vårt samarbete med USA/Nato en biljett till att Sverige blir en krigszon.

Ryssland har författat en ny militärdoktrin där man betonar att den militära hållningen förblir defensiv, men ser Natos upprustning och närmande till den ryska gränsen som det största hotet. Och att svaret på en provokation mot rysk säkerhet blir tufft och konsekvent.

Varför ska Sverige delta i denna hets över huvud taget?

• Sveriges militära deltagande i Afghanistan och Libyen, snart kanske även Mali, har enligt en del bedömare blivit delaktiga i krigsbrott och risken för terrordåd kan förväntas öka i Sverige som hämnd.

Den största säkerheten för Sverige är att vi ökar civila och fredsfrämjande insatser, utbildning av fredsmäklare, fredsforskning och konflikthantering via FN, EU och OSSE.

Riv upp dessa avtal med Nato, en militär organisation vars ideologi är att konflikter löses med konfrontation och vapenmakt. Återgå till territorialförsvar med fördjupat fredsarbete.