Jag följer debatten om skolorganisationen i Luleå, främst det som gäller den stora högstadiebyn i centrum. I mitten av 1970-talet var det två högstadieskolor i Norrbotten som fick stora rubriker i länet, men också i hela landet. Det var Gunillaskolan i Malmberget med 600-700 högstadieelever och Manhemskolan i Kalix med 900-1000 i klasserna 7, 8 och 9. Båda skolorna brottades med stora problem och Gunillaskolan stängdes av skyddsombuden under en vecka. Sedan man vidtagit ett antal olika åtgärder, beslutades att skolan skulle byggas om, så att det blev tre olika skolor i byggnaden. Efter ombyggnationen blev skolmiljön en helt annan och Gunillaskolan blev ett intressant besöksmål för skolledare från hela Sverige.
I Kalix startade en debatt, som initierats av en grupp lärare på Manhemsskolan. Man ansåg att skadegörelsen och den stökiga skolmiljön till stor del berodde på det stora antalet elever, som samlades på samma område. Resultatet blev att kommunen byggde en ny högstadieskola i Innanbäcken med tre paralleller, totalt nio klasser. Det visade sig att de två skolorna fungerade mycket bra efter delningen. Idag finns endast ett högstadium i kommunen, men antalet elever är betydligt lägre än i slutet av 70-talet.
Med lärdom av ovanstående, borde de politiskt ansvariga i Luleå kommun ta sig en ordentlig funderare, innan man fattar det slutgiltiga beslutet om centralisering av högstadierna. Kanske skall man behålla en del av den nuvarande organisationen, eller är det så att den nya skolan kan utformas på ett smart sätt, där man undviker en stor ansamling av tonåringar på en begränsad yta. Skolan är en mycket viktig arbetsplats för alla och därför måste allas röster, på något sätt, få komma till tals. Samla skolpersonal och elevrepresentanter, diskutera, låt det ta den tid som behövs för att finna en bra lösning.