Främmande ubåtsaktiviteter sägs ha noterats i Stockholms skärgård och nya kostsamma ubåtsjakter har satts igång. Är det samma visa igen som i början av 1980-talet, med amerikanska ubåtars katt- och råttalek med svenska marinen?
För 30 år sedan drabbades Sverige av en sällan skådad ubåtshysteri, med ubåtsjakter i Berga och Muskö i Stockholms södra skärgård. Sovjetunionen utpekades som den kränkande.
I efterhand har det visat sig att det varit amerikanska ubåtar. Den 11 oktober 1982 släpptes en sjunkbomb vid Mälsten som resulterade i en nödsignal, och en grön färgmarkering kom upp till vattenytan. En signal som används av amerikanska ubåtar. Då gavs order om eldförbud.
Följande dag skrev ÖB Lennart Ljung i sin dagbok om en ”eventuellt sänkt ubåt”, men ubåten gick ut från Mälsten på eftermiddagen den 12 oktober. Ljung skrev också, och citerade Henry Kissinger som sagt, att det var ”smart av svenskarna att släppa ubåten på det sätt som hade skett”.
Dåvarande amerikanske försvarsministern Caspar Weinberger intervjuades år 2000 i svensk TV.
Enligt Weinberger var det nödvändigt att testa det svenska kustförsvarets beredskap sedan en sovjetisk Whiskeyubåt gått på grund utanför Karlskrona 1981. Därför sändes amerikanska ubåtar in i svenska vatten ”ofta” och ”regelbundet”. Detta skedde efter konsultationer med svenska marinrepresentanter.
De ubåtar som demonstrerade periskop och ubåtstorn mitt på dagen var amerikanska, som var här för att provocera fram ubåtsjakter i syfte att öva svenska marinen och ge sken av att de var sovjetiska ubåtar. Enligt Weinberger var detta till fördel både för USA och Sverige samtidigt som ambitionen var att förändra den svenska befolkningens uppfattning om Sovjetunionen.
Mycket riktigt uppfattade 42 procent av svenska folket Sovjet som ett hot, mot 6 procent på 1970-talet.
Sverige förändrades totalt. Från ett amerikanskt perspektiv var det en succé, och de amerikanska liv som kan ha offrats i dessa ubåtsjakter var ett negligerbart problem jämfört med de fördelar som USA fick i utbyte. Det var ett högt spel, men från amerikansk synvinkel var det mycket lyckat, och faran för att avslöjas var liten ”så länge någon i högkvarteret i Stockholm var medveten om att ett amerikanskt ubåtsintrång skulle äga rum inom en viss tidsperiod”.
Svenska folket och regeringen lurades fullständigt, både av amerikanarna och svenska marinen. Det var alltså ett genidrag från amerikansk sida, för Palmes öst-västdialog och stora projekt om gemensam säkerhet ”försvann i djupet med ubåtarna”, och hans självständiga utrikespolitik förlorade all trovärdighet eftersom de amerikanska ubåtarna antogs vara sovjetiska.
Nu är man också från ledande militärt håll lika säker som på 1980-talet att det måste vara ryska ubåtar, för ”Nato och amerikanarna har väl inget intresse att ha ubåtar i svenska vatten”. Minnet är kort!
Ska det återigen bli samma femtekolonnverksamhet från svenska marinens sida med tillåtna amerikanska ubåtsaktiviteter i svenska vatten, för att påverka svenska folkets syn på Ryssland som en hotfull granne, precis som på 1980-talet?
I detta nu finns ju Nato-ubåtar i Stockholms skärgård, bland annat nederländska. ”Men de har legitima skäl att vara där”, sägs det.