Peter Sörman (22 juli) har rätt i att jag hade ett sakfel i artikeln om Luleboaffären. Jag hade missat den ändring i hyreslagen, från alliansregeringen, som skedde 1 januari 2011 och som säger:
”I en förhandlingsöverenskommelse om hyra ska samma hyra bestämmas för sådana lägenheter som är lika stora och som omfattas av samma förhandlingsordning, om det inte med hänsyn till vad som är känt om lägenheternas beskaffenhet och övriga omständigheter kan anses vara skillnad mellan dem i fråga om bruksvärdet.”
Jag vill samtidigt påpeka att sakfelet är helt och hållet mitt eget, varför Sörmans utfall mot Hyresgästföreningen är obefogat.
Lagändringen är heller inte till hyresgästernas fördel jämfört med den tidigare lagen. I debatten inför lagen var högerns och fas-tighetsägarnas kritik bland annat att allmännyttan snedvrider konkurrensen på bostadsmarknaden genom att man inte drivs med vinstintresse.
Genom att allmännyttan har haft självkostnad som mål har hyrorna i landet hållits på en lägre nivå än vad som annars skulle ha varit fallet.
Kravet från fastighetsäg-arna var både att allmännyttan ska åläggas krav på resultat samt att dess hyresledande normerande roll skulle bort. Dåvarande högerregering lyssnade och levererade lagändring.
Det här påpekandet förtar inte kritiken mot den nu aktuella affären som Lulebo har gjort. Det är en bra affär för Rikshem och en dålig affär för skattebetalare och hyresgäster.