Jag blir ledsen när jag hör att en politiker i Överkalix kommun anklagar oss som är emot en vindkraftpark i Hällberget för att plötsligen intressera oss för natur och miljö, fast vi inte varit det tidigare.
Vi var faktiskt många som redan på 70-talet deltog i demonstrationer mot en exploatering av vår natur, genom utbyggnad av Kalix och Kaitumälv. Det fanns även ett stort motstånd mot användandet av hormoslyr och andra gifter i skogsbruket. Folk gick man ur huse för att vi skulle slippa slutförvaringen av kärnkraftsavfallet.
Alla jag känner som bor i kommunen tillbringar mycket tid i naturen. Genom skidåkning, skoteråkning, promenader med och utan hund, fiske av olika slag, jakt, bergsklättring, utflykter, ridning, bad, båtturer, renskötsel.
Det känns tyvärr som om frågan om en vindkraftspark har blivit infekterad. Att prestige och personlig avoghet mot vissa personer har blandats in i sakfrågan.
Själv önskar jag faktiskt egentligen inte att en folkomröstning ska behöva genomföras. Min önskan är att politikerna ska skjuta beslutet på framtiden, så att alla parter, utan prestige och förutfattade meningar, i lugn och ro ska få tid att ordentligt sätta sig in i alla argument för och emot.
Jag tror fortfarande på det löfte som gavs i valet om att Överkalix framtid skulle lyssna på medborgarna, ta debatt, vara transparenta, och samarbeta för allas vårt bästa.