Näringar som behövs för vår sysselsättning

Jokkmokk består till stor del av nationalparker. Men vad skogsindustrin och andra näringar betytt för export och sysselsättning är det ingen som ifrågasätter, skriver signaturen ÅBO.

Jokkmokk består till stor del av nationalparker. Men vad skogsindustrin och andra näringar betytt för export och sysselsättning är det ingen som ifrågasätter, skriver signaturen ÅBO.

Foto: Petra Älvstrand

Norrbottens län2018-10-16 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med anledning av Maria Vedins krönika ”Falskt dilemma” i NSD den 4 september kände jag för att tycka till.

Hon har bland annat observerat, genom bilfönstret på väg mot Karats och Kvikkjokk, hur vi kalhugger våra sista skogar. En gruva (Kallak) skulle vara dödsstöten för rennäringen. Det är inte Maria Vedins ord utan kommer från Maj-Britt Öhman fil. dr, skogssame, forskare vid Uppsala universitet. Jämmer och elände!

Det svenska skogslandskapet består till 95 procent av brukad skog. Trots det, eller tack vare, har vi aldrig haft så mycket skog volymmässigt som i dag. En följd är dock att andelen gammal skog 150+ har miskat. Fakta!

Men vad denna näring har betytt för vår export och sysselsättning är det väl ingen som ifrågasätter. Många byar i vårt län har etablerats tack vare skogsbruket, bland annat Jokkmokk. Turismen ökar år från år. Vad är det som drar?

Maria Vedin bor ju i en kommun som till ytan är lika stor som Skåne, Halland och Blekinge.

Men det som är en stor bidragande orsak är att kommunen till 60 procent består av nationalparker och reservat.

När jag besöker Kiruna slår det mig alltid att här var kalfjäll för drygt 100 år sedan. Men gruvan har medfört att 17 000 människor har sitt liv och uppehälle i denna stad. Järnmalmens betydelse har till och med inneburit att man ämnar flytta en stor del av staden. Svårt att fatta! Gällivare, Malmberget, Svappavaara, Aitik, Kaunisvaara (på gång) inte att förglömma.

Sammantaget har jag svårt att se dessa näringar som följd av ”En spelplats för kapitalistiska och koloniala intressen” som Maria Vedin uttrycker det i en slutkläm.