Lyssnade på morgonandakten ”Om allas rätt att få vara sig själva” samtidigt som jag läste att Sverige har sjunkit i rankingen över länder i Europa som har bäst rättigheter för HBTQ-frågor, från plats sex till plats tolv på ett år.
När jag 2013 satt i kyrkomötet så skrev jag en motion om certifiering av stift och församlingar angående dessa frågor.
Kyrkomötet antog motionen och kyrkostyrelsen fick i uppdrag att genomföra den. Det har inte hänt så mycket på tre år trots påstötningar.
En eloge till Västerås stift som tagit tag i frågan och startat en utbildning och en diplomering. Nu lovar handläggaren på kyrkokansliet i Uppsala att Svenska kyrkan får sitt redskap i denna fråga klar före årsskiftet.
Förhoppningsvis fortsätter det positiva arbetet med HBTQ-frågor i hela Svenska kyrkan. Det har varit frustrerande att arbetet gått långsamt.
Sverige ska vara ett land där man inte gör skillnad på människor.
Det är tråkigt att vi tappar placeringar och det är ett underbetyg.
Man har inte drivit frågan tillräckligt. Vad händer till exempel med lagförslaget om att inkludera transpersoner i lagstiftningen mot hets?
Förändring i samhället kräver ledning om det ska bli någon förändring – något för Löfven att tänka på. En minister som har ett tydligt ansvar för att driva HBTQ-frågorna framåt skulle kunna vara en lösning. Det är dags att på allvar prioritera dessa frågor och sätta dem i fokus.