Att lösa personalbristen inom skolan, förskolan och fritidshemmen genom att göra större enheter och lägga ner mindre förskolor och skolor och tro att det är lösningen på personalbrist är helt fel.
Kommunledningen i Luleå har haft vetskap om rekryteringsbehoven under många år –men har inte gjort någon långsiktig strategiplan vad gäller rekrytering eller offensiv satsning på rekrytering.
Effekterna från den uppsägning som gjordes 2008–2010 är kännbara eftersom det var de yngre lärarna som fick lämna sina tjänster. Dessutom tog man bort den centrala vikariepoolen då ledningen ansåg att den var för kostsam.
Detta har inneburit att det idag är svårt att få tag på vikarier, personal går in och jobbar för varandra utan vikarier, större arbetsbelastning, sämre arbetsmiljö och större elev/barngrupper.
S-ledningen har kunnat undvika denna situation om man inte hade gjort de ekonomiskt kortsiktiga nedskärningar man tidigare gjorde, vilka skapade en superslimmad organisation utan luft eller handlingsutrymme på våra förskolor, fritidshem och skolor.
Vi får inte fler lärare som vill jobba på våra skolor och förskolor bara för att vi gör stora enheter. Det är helt andra saker – bättre arbetsmiljö, minskad arbetsbelastning och lön – som är avgörande om kommunen vill ha lärare på sina skolor.
Luleås skolor får allt svårare att klara sitt uppdrag inom de strama ekonomiska ramarna.
Vikariebristen är oacceptabel på fritidshemmen, förskolan och grundskolan, personalen går på knäna. Det är inte acceptabelt.
Det finns många engagerade pedagoger och skolledare som tvingas kämpa för att klara den dagliga verksamheten istället för att utveckla skolan.
Skolan måste fungera bra från förskola och hela vägen genom gymnasiet så att vi skapar en bra grund för våra barn men det gör vi inte genom stordrift.