I Alliansens Sverige har en järnridå gått ner mellan löntagarna och resten av befolkningen. Det är en avsiktlig politik från Alliansens sida. Man talar om ”arbetslinjen” och ger sedan sju år alla förmåner åt löntagarna.
Man kan dock fråga sig hur framgångsrik ”arbetslinjen” har varit. I oktober var enligt SCB 7,3 procent (374 000 personer) arbetslösa. För ungdomar mellan 15 och 24 år var arbetslösheten 18,9 procent (enligt Eurostat 22,8 procent).
Löntagarnas skatter har sänkts i fyra omgångar genom jobbskatteavdragen. Och ett femte avdrag ska införas. Dessutom vill man höja brytpunkten för när statlig inkomstskatt ska betalas, vilket särskilt gynnar dem som tjänar mest.
För pensionärerna har man i stället infört högre skattesatser än för löntagarna. En pensionär har lägre inkomst men högre skattesats. Dessutom minskas pensionerna genom den så kallade bromsen, som slog till 2010 och 2011. Nästa år är det dags för ännu en sänkning.
Enligt Pensionsmyndigheten förlorar en genomsnittlig pensionär genom bromsen under åren 2010-2018 cirka 47 000 kronor. När det gäller lönerna har man inte hört talas om någon broms. Tvärtom höjs lönerna varje år enligt ingångna avtal mellan arbetsgivar- och löntagarorganisationerna.
De belopp som pensionärerna sedan sju år gått miste om genom de högre skattesatserna är betydande. Också de siffrorna borde redovisas.
Enligt en prognos från Swedbank blir löntagarna särskilt gynnade nästa år genom reallöneökningar, skattesänkningar, låg inflation och låga räntor. För de flesta löntagarna rör det sig om 500 kronor i månaden. För en tvåbarnsfamilj där båda föräldrarna arbetar blir det 1 300 kronor mer i månaden!
Om man jämför med andra länder blir den svenska skattemodellen obegriplig. Normalt är skatterna på pension LÄGRE än på lön. Det gäller till exempel i Danmark, Finland och Norge. I många fall är skatterna på pension betydligt lägre än skatterna på lön. I Frankrike 13 procent lägre, i Nederländerna 15 procent lägre och i Tyskland 18 procent lägre.
Ibland har pensionärerna fått någon hundralapp i lägre skatt per månad genom att grundavdragen höjts. För löntagarna har det varit fråga om förbättringar på tusentals kronor per månad.
Det är inte bara två miljoner pensionärer som drabbas av de högre skattesatserna. 374 000 arbetslösa har också högre skattesatser på arbetslöshetsersättningen. De högre skattesatserna gäller vidare för sjukskrivna, föräldralediga och personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
Sverige måste återgå till ett rättvist skattesystem med samma skattesatser för olika inkomstslag. Det är orimligt med lägre skatter för löntagare och högre skatter för pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna, föräldralediga med flera.
Man måste konstatera att löntagarna berikar sig på alla andras bekostnad. Statens inkomster och utgifter är ju kommunicerande kärl. Skattesänkningarna för löntagarna finansieras delvis genom att alla andra tvingas betala högre skatter.
Allianspartierna tycks sakna empati. De försämrar ständigt för svaga grupper. Antalet sjuksängar har minskat drastiskt liksom platserna på äldreboenden. Högkostnadsskyddet för läkemedel och läkarvård har urholkats. Nu hör man talas om sjuka och pensionärer som inte har råd att hämta ut sina mediciner.
Hur resonerar Alliansen för att motivera sin löntagarvänliga politik? Är det fråga om en stenhård kalkyl för att vinna nästa års val med hjälp av löntagarna? Den största väljargruppen är ju de sysselsatta med 4,7 miljoner personer. Pensionärerna är ”bara” två miljoner och de arbetslösa 374 000.
Men kanske vill inte alla löntagare att deras skattesänkningar ska betalas av föräldrarna och andra pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna. Enligt en opinionsundersökning (Svenska Dagbladet den 21 augusti 2009) tyckte bara en (1) procent att pensionärerna även i fortsättningen ska betala högre skatt. 60 procent av de tillfrågade ville att pensionärerna ska betala LÄGRE skatt än de som arbetar.
Politikerna själva med sina höga löner hör till de största vinnarna under de senaste sju åren. Man frågar sig hur mycket högre lön och lägre skatt Reinfeldt och Borg har fått genom sin politik.
Socialdemokraterna kan inte skryta med en bättre politik mot pensionärerna. De har varje gång motsatt sig jobbskatteavdragen – och sedan accepterat dem. Samma spel bedrivs nu. Man är emot ett femte jobbskatteavdrag men förklarar att man i regeringsställning inte kommer att riva upp det.
Dessutom har den socialdemokratiska regeringen i tre steg 1999-2001 tagit 45 + 45 + 155 miljarder från AP-fonderna för att avbetala på statsskulden. Totalt är det 245 miljarder (245 tusen miljoner) kronor. Om detta inte hade skett skulle bromsen inte ha behövt slå till 2010, 2011 och 2014 med sänkta pensioner som följd.
Sanningens minut kommer vid valet i september nästa år. Allt fler pensionärer anser att nu får det räcka med misshandeln från politikernas sida.