Nu är det vår tur att finnas där för dem, som de gjort för oss.
Vi blir allt äldre och antalet som väljer att studera vård- och omsorgsprogram minskar. Många äldre män och kvinnor känner sig undanskuffade av kommunerna när de inte får den hjälp de behöver och respekten för äldre saknas.
Så ser dagens samhälle ut i dag, 2014. Teknikutvecklingen på flera områden skjuter i farten och pengarna som läggs på denna skallrar tungt i kistorna, men vi kan inte ta hand om dem som har banat våra vägar.
Vi borde skämmas.
Från 2009 till 2011 inspekterade Socialstyrelsen företaget Carema där det framkom att personalen inom äldreomsorgen borde utbildas bättre. I oktober 2011 började det rapporteras om skandaler på ett Carema-boende och strax därefter kom det fler. Fram till våren 2012 hörde vi skandal på skandal.
Äldre hade blivit bundna med lakan, personal hade inte bytt blöjor och vuxna människor som borde få bestämma själva får gå och lägga sig innan Bolibompa har slutat. Rapporteringen satte fart på frågan, flera företag blev avslöjade. Men frågan är, har det blivit bättre sedan dess?
När vi är små lär vi oss att älska våra äldre, de som tar hand om oss. De hjälper oss att växa upp, de lär oss hur livet fungerar och de lär oss att leva. De äldre finns där när någonting är jobbigt, när någonting är fel eller när vi behöver hjälp. När vi lärt oss och växt upp klarar vi oss själva och har våra egna liv, precis som de gjorde.
När vi har gjort vårt är det dags att lugna ner och ta ut de sista av det liv och de saker vi åstadkommit. Sjukdomar och funktionsnedsättningar drabbar många i slutet av livet och då behöver man hjälp. Att placera människor i hem, att ha utbildad personal och att ge de som gjort sitt en bra sista tid kräver resurser, men det kräver också omsorg, tid och inte minst kärlek.
Att dra in på mat för att spara in pengar, kallar jag inte kärlek eller omsorg.
Att binda fast människor, kallar jag inte kärlek eller omsorg.
Att låta personal som är överbelastade och stressade, att ta hand om sina medmänniskor, kallar jag oansvarigt, pinsamt och skamligt. Vi borde skämmas
De har gjort sitt! De har det de förtjänar och varför ska vi ta hand om dem, de är ju vuxna människor! är tankar och röster som flyger i luften vi andas. Jag kan se det från deras håll, men då vill jag veta hur de rösterna svarar när jag frågar dem:
Hur vill NI ha det när det är NI som ligger i sängen instängd i ett rum där besöken inte överskrider en hands fingrar per dag?
Tror NI att NI kommer känna er uppskattade över det ni har tillfört till samhället? Tror NI att NI kommer känna er omtyckta och respekterade när ni blir fastbundna, förblir hungriga och inte lyssnade på?
”Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.” Står det i Socialtjänstlagen kap. 1. Det här stämmer verkligen inte och jag skäms.
Alla har vi olika och egna intressen, kunskaper och åsikter, precis som dem. Vi har också olika och egna behov och syn på saker, precis som dem. På samma sätt har vi olika inkomst och prioriteringar, precis som dem. Vi jobbar, vi studerar och vi fortsätter framåt, precis som de gjorde. Våra liv vill vi fylla med glädje, pengar och kärlek, precis som dem.
Vi skjuter oss själva i foten när vi sopar problemet under mattan. Till slut är det vi som ligger där, så det är dags att göra något.
Jag hoppas på bättre insikt och sunt förnuft. Vi väljer de som ska styra landet, vi väljer då också vad vi tycker är viktigt och vilka områden vi vill förbättra och förändra.
Det är vår skyldighet som medmänniskor i svenska samhället och som demokratiskt land att respektera och ta hand om varandra.
Det är vår skyldighet att ta hand om och finnas där för dem, så som de gjort för oss.