Nils Johanssons krönika, Tänd ljuset, för Guds skull, i NSD 16 okt,ober ”blev droppen” för mitt tålamod över att vi kristna tillåts att förföljas och förnedras både i media och i världen.
Det kommer alltid att finnas människor som hävdar sig genom att trampa på andra som Nils gör. Menar han att alla de som saknar tro, lever ett liv där kärlek, glädje och fred råder?
Eller, kan man leva utan att tro? Är inte tro på system, makt och pengar också att tro?
Hur ser det ut i ett hem i dag som är kristet, muslimskt eller ateistiskt? Hur mår människor runt omkring oss? Hur mår jag efter sista glaset när krogen stänger och skratten tystnar?
Jag blev själv älskad, helad och upprättad för några år sedan när jag, just det... mötte Jesus... Han som kan älska mig precis som jag är och befria mig från självförakt, hat, trasighet och den identitetsstympning som världen våldtog mej med.
Vad visar statistiken angående dödstal i sverige. Dödstal sammankopplade med alkohol, droger, suicide, fortkörning och drunkning, ”you name it”? Vad visar statistiken för åldrar? Är det vi kristna och muslimerna som orsakat det?
När jag pekar med ett finger mot ”någon annan” så ser jag att tre fingrar pekar mot mej. Finns jag där, ser och hör, förmedlar tro, hopp och kärlek i andras liv. Eller är media överlägset i våra liv med sina stora svarta rubriker om meningslöshet, död och förintelse.
Sluta förfölja kristna i detta land, sluta trampa på ljuset och hoppet för människorna. Att vara kristen innebär inte att tro att jag är perfekt, utan det handlar om att förstå att jag är älskad som jag är.
Vem är avbilden på selfien? Vem du än är så är du värdefull och värd att älskas på riktigt. Sann kärlek lämnar inte spillror efter sig.