Statsminister Löfvens svar på Jan Björklunds uppmaning att även bjuda in Sverigedemokraterna då det gäller förhandlingar i politiskt gränsöverskridande frågor ger upphov till en del frågor och funderingar angående vad som styr statsministern i hans utövande av statsministerrollen.
Statsministern vägrar konsekvent att inleda någon form av samtal eller förhandling med Sveriges tredje största parti med motivering att han anser det vara rasistiskt. Detta ger upphov till än fler frågetecken då Löfven vid frågor om hur han ställer sig till kontakt med icke demokratiska länder/diktaturer då alltid talar om vikten att uppehålla en dialog i stället för att vända ryggen till. Vilket jag anser vara det mest förnuftiga.
Löfvens olika ställningstagande på inrikes- och utrikesnivå är minst sagt förbluffande! Det leder osökt till tanken att hans förhållande till SD grundar sig i ett personligt tyckande och tänkande som tar överhanden över hans ställning som statsminister och därmed hans ansvar att agera professionellt för landets bästa. Vilket vore mycket illa!
Vi kan tydliggöra det hela med en jämförelse på betydligt lägre nivå. Tänk om socialsekreterarna på kommunerna, som får handlägga/träffa i princip alla sorters människor som finns i ett samhälle skulle säga ”Nej dig tar vi inte emot! Du är kriminell, du har fel bakgrund, du är pedofil..!”
Vare sig man är anställd eller har ett mandat som statsminister så innebär det att man agerar professionellt oavsett den personliga åsikten!