Pensionsgruppen är en grupp med representanter från S, M, C, Fp, Kd och numera även från Mp, vilken har som uppgift ”att vårda pensionsöverenskommelsen”.
Gruppen har fört en tillvaro i tysthet men har i verkligheten haft en mycket viktig funktion och stor betydelse för sittande regering.
Frågor om sänkning av pensionerna har klarats av redan i Pensionsgruppen och har därför bara pliktskyldigt berörts vid de årliga politiska debatterna i riksdagen. Närmast som ett spel för gallerierna.
Det är bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som fört fram reella krav på nödvändiga förändringar av pensionssystemet och förändringar av den diskriminerande politiken mot pensionärer.
Med hjälp av Pensionsgruppens stöd har Alliansregeringen under sina regeringsår kunnat föra ut falska påståenden om hur pensionssystemet uppfyller de krav, som det ska uppfylla enligt riksdagens beslut år 1998.
Dessutom har Alliansregeringen årligen och otillbörligt, med Pensionsgruppens goda minne, fört över mångmiljardbelopp av pensionssystemets pengar till statskassan.
Det gamla ATP-systemet var ett rent fördelningssystem, vilket betyder att de som arbetade betalade in avgifter, som i sin tur betalade pensionerna till dåvarande pensionärer.
I det nya systemet ville man ha en annan form där individens arbetsinsats är hårdare kopplad till den kommande pensionen.
Enligt direktiven ska det nya systemet tillgodose bland annat följande viktiga krav:
• Pensionsnivåerna ska bli som de som gällde i ATP-systemet.
• De utbetalda pensionerna ska ha följsamhet med inkomstutvecklingen i landet och ge kompensation för ökade levnadskostnader.
• Varje intjänad krona ska ha betydelse för den framtida pensionen.
• Pensionsnivåer och villkor ska vara lika med vad som gäller i andra jämförbara länder.
Dessutom:
• Staten ska vara frikopplad från pensionskostnaderna. Dessa ska helt betalas från pensionsfonderna och inbetalningarna till dessa.
• En så kallad pensionsbroms ska införas. Den ska slå till och minska pensionerna om pensionsuttagen tenderar att minska det totala pensionskapitalet. Bromsen infördes ”för säkerhets skull” men ansågs inte behövas tas i bruk.
För ett år sedan publicerade Pensionsgruppen sin uppfattning om eventuella framtida åtgärder att vidta för justering av pensionssystemet.
Artikeln är både till form och innehåll närmast obegriplig, vilket förmodligen är avsikten. Den börjar med samma konstaterande som kommit från Pensionsgruppen varje år sedan år 2006, nämligen ”Pensionsgruppen konstaterar att pensionssystemet i grunden fungerar väl”. Ett mycket märkligt konstaterande.
Pensionsnivåerna ligger idag cirka 35 procent under ATP-systemets nivåer. Enligt Pensionsmyndigheten hade år 2013 så många som 516 794 pensionärer en pension under 9 000 kronor före skatt det vill säga mindre än 7 500 kronor efter skatt. Långt under EU:s fattigdomsgräns, som är 10 800 kronor i disponibel inkomst.
Någon följsamhet med inkomstutvecklingen i landet finns inte. Pensionerna har kontinuerligt minskat medan löntagarna fem år i rad fått en reallöneökning på tre procent per år.
Kopplingen mellan inbetalad pensionsavgift och erhållen pension är till viss del försumbar och pensionsnivåerna är i bottennivå jämfört med grannländernas.
Pensionssystemet uppfyller således inte ett enda av de krav som var grunden för riksdagsbeslutet år 1998. Detta känner Pensionsgruppen naturligtvis till.
Att till allmänhet och riksdag föra ut att ”pensionssystemet fungerar väl” är ingenting annat än bedräglig verklighetsförfalskning.
Pensionsgruppens arbete sker helt utan insyn från allmänhet eller riksdag. Sammanträdesprotokoll lämnas inte ut. Sådant mörkrumsarbete hör inte hemma i en demokrati.
Gruppen bör snarast upplösas.