Under frukostmötet den 12 juni 2015 med temat ”Handel föder handel” framträdde bland annat kommunalrådet Niklas Nordström och chefen för stadsbyggnadsförvaltningen Malin Lagervall. De pläderade för vikten av att träffas och mötas. Att föra dialog och tillsammans utforma vårt Luleå. Viktigheten att främja centrumhandeln, om gott bemötande och att vara goda ambassadörer för Luleå.
Tyvärr är detta bara tomma ord. Det har vi på Lövskatan fått sorgesamt erfara. Det finns inget bakom orden! I fråga efter fråga blir vi Lulebor överkörda. Kommunalråden överrumplar med långt gånga planer om försäljning och avyttring av allmännyttan. Kommunalrådet far vida runt och gör affärer. Inte med sina egna pengar utan med andras, våra pengar. Egendom som han rear ut.
Ifall andra åsikter framkommer mästras det med att ”partilinjen måste hållas”. De så kallade affärerna måste gå i lås. Det gynnar alla, måste ni väl förstå?
I fråga efter fråga, tillämpas denna patronstil. Badhuset på Hertsön, Lulebos bostäder och härnäst Återvinningscentralen? Annat kan också stå på spel som vi inte i förväg få veta.
Politiker som har små öron och en stor käft gynnar inte dialog och samråd. Bemötandet skapar politikerförakt och grogrund för missnöjespartier. När folk känner att de inte får komma till tals, utan viftas bort med ord som Niklas Nordström levererade om ÅVC. ”Ni får väl döma av det ni ser när allt är på plats om några år” och ”Det finns alltid synpunkter på var verksamheter skall finnas och någonstans måste ÅVC finnas”.
Det är hårda ord! Då vi redan nu prövas hårt av industriområdet som ligger kloss i kloss, med ständig oljud (buller och skrammel), utsläpp i luft och mark samt tung yrkestrafik. Och att dessutom förlägga en ÅVC till vårt enda grönområde som dessutom är ett skydd mot SSAB:s buller och utsläpp, är cyniskt!
Att köra över sin väljare och medborgare bäddar inte för goda ambassadörer! ”Missnöje föder missnöje” . Bästa kunder är gamla nöjda kunder. Satsa på reella dialogmöten med Lulebor och passa er nogsamt att köra över folk. Det straffar sig!
Med krokodilstil menas, storkäftade, småörade, aggressiva säljare. Hugger så fort de får chansen till affär istället för att tänka efter kundens verkliga behov. Produkten skall säljas till varje pris, och de gör det genom att snacka in den.
Och vem har sagt att det kommunala rådet skall skall ha rollen av en affärsman? Och om han säljer något, så är det väl politik?