”Medierna skapar hat mot Israel och judar”, skriver Inga-Lill Sundström i NSD den 25/8. Det är alltså, åter en gång, budbäraren som är skurken, som skapar hatet.
”De flesta tidningar har totalt fokuserat på de civila dödsoffren i Gaza och Israels attacker”. Ja, vad ska man göra när officiella siffror talar om fyra israeliska civila dödsoffer och över tusen palestinska.
Att hatet mot judar runt om i världen ökat efter det senaste kriget, som ännu inte är avslutat, är beklagligt, men måste sättas in i ett sammanhang. Så långt tillbaka jag kan överblicka är min släkt, såväl på mammas som pappas sida, judar. De har förföljts och mördats, diskriminerats och tvingats flytta runt. När staten Israel bildades var det många som trodde och hoppades att de äntligen skulle få leva i fred. Problemet var bara att det redan bodde ett folk där, palestinierna.
Under alla krig som följde på 1948 års statsbildning har Israel med västvärldens, framförallt USA:s, stöd utvidgat sitt landområde och genomför nu en hård ockupationspolitik.
Den nuvarande högerregeringen har inte bara konsoliderat denna politik utan givit tillstånd till fler bosättningar. Det är den här politiken som lett till Hamas desperata beskjutningar av Israel med raketer. Detta är inget jag försvarar men Israels svar med massiva luftangrepp, bombningar och en markoffensiv med alla offer som följd måste fördömas.
På sidan efter Sundströms insändare finns en recension av den israeliske författaren David Grossmans senaste bok. Grossman är jude och en aktiv fredsaktivist som många gånger understrukit att det är Israels ockupationspolitik som förhindrar en fredlig lösning.