”Ryssä on aina ryssä” hette det i många sammanhang under mina tonår i Tornedalen på 1950-talet, när den tidens utlandspolitik diskuterades efter rapporter i radion.
”Ryssä on aina ryssä, vaikka voissa paistais”. ”Ryssen förblir ryss även om ryssen skulle stekas i smör.” Uttryckets härkomst och dess verkliga innebörd står inte klar för mig, men jag har tillägnat mig uppfattningen att det understryker att Ryssland är opålitligt i sin hållning till omvärlden.
Rysslands president vill vara diktator och dra fördel av sin ställning till att kuva sin omgivning.
För femtio, sextio år sedan uppfattades ju ryssen som Nordens fiende. ”Den lede fi”, vars handlingar och planer man skulle vara vaksam på.
Jag bad i mina natt-böner att vi ungdomar skulle ges Guds hjälp att upptäcka den ryska litteraturen, romanerna, dramerna, musiken och baletterna och bildkonsten tillsammans och odla kulturen i våra själar i stället för att vara rädda och förutsätta krig och behov av försvarsutbildning, som ju kunde missförstås och urarta till anfalls-uppdrag.
En mycket kär manlig vän, kapten i försvarsreserven, utövade ett betydligt viktigare yrke i Guds och människors tjänst men erfor en viss tillfredsställelse i att låta sig kallas till militärövningar.
Båda tjänstgöringar uppmuntrade hans behov av intellektuell stimulans. Han sade att det ingick i hans ansvar att ställa upp i rikets tjänst om han kallades, men ”läs du din Dostojevskij med tillfredsställelse. Jag kommer inte att vara tillgänglig när och om kallelsen utfärdas.”
Gud sammanförde mig senare med en yrkesmilitär. Hans och kaptenens vägar hade korsats tidigare och den senare bekantskapen hade efter sin pensionering i Sverige låtit sina kunskaper tas till vara som utbildare i sitt födelseland Estlands försvarsutbildning.
Där blev han befordrad till överstelöjtnant och dessa båda mina älskade hjältar har nu avlidit och efterlämnat stor saknad. Båda var goda människor och skulle nog i dag ha kommenterat Putin (”Put-ler”) och dennes invasionshot i Ukraina.
I Estland har liksom i de båda andra baltländerna erfarenheter från tidigare ryska aktioner utvecklat en ny rädsla.
Jag drömde att kaptenen och överstelöjtnanten samtalade hemma hos mig och när jag vaknade insåg jag att de båda är döda nu, två kloka män som lever i kärleksfullt minne, talande om kalla kriget och att Estland har skäl att uttrycka oro för landets säkerhet.
Jag har förstått att våra nära grannar Finland och Estland behöver vår omtanke och jag hoppas att Rysslands president tar ansvar för goda relationer i stället för att tvinga Nato-alliansen att ingripa.
Vem kan nu ge mig uppgifter om Sverige eventuellt kommer att agera vid omedelbar fara? Tornedalen har också erfarenhet av Rysslands kosacker och av senare intressen från öst.